10 juli 2006


Jag vägrar att skjuta älgen.

Jag kom på en sak i helgen. Vad det än är så vill man ju ha det så bra, lätt och enkelt som möjligt, right? Och man strävar väl efter att i första hand välja och ta det som är så bra och enkelt som möjligt. Jag har alltid trott att det var det jag ville. Men det verkar som att jag gör allt som står i min makt för att inte få det så.

Om jag ska spela fotboll. Och det finns 2 bollar att välja mellan. Den ena bollen ligger på gräsmattan, är hel och spelduglig. Inte en reva och inga sömmar som håller på att spricka. En helt vanligt jävla fotboll. Kommer förmodligen att överleva 100 tals fotbollsmatcher.

Den andra bollen ligger i en lerpöl, är trasig, luften har läckt ut och sprickorna är så stora att man måste lappa, limma och sy i den för att den ska se ut som en boll. Och skulle man mot förmodan kunna laga den så kan man ändå inte vara säker på att den kommer att hålla en hela matchen ut.

Vilken boll tar man? Den första såklart... Eller?

Nejdå, jag tar den andra.. Jag vet att det kommer bli jävligt jobbigt att laga den, jag vet att det inte kommer att gå enkelt och framförallt så vet jag någonstans innerst inne att det kommer sluta med att jag förmodligen inte ens kommer att få spela fotboll.

Men jag vill ju ha den där bollen, ingen annan boll duger!

Jag är knäpp. Ingenting duger, det finns alltid någonting som stör mig. Och NÄR det väl duger så är jag alldeles för feg för att fråga om det, och om jag frågar om det så är det redan dömt att misslyckas.

Jag har börjat fundera mycket på saker som inte duger, är det kanske så att jag är rädd? För att det är helt oförstört? Jag tror att vissa saker som inte duger är alldeles för lätta och alldeles för bra. Det är allt det där man alltid önskat sig, och lite till. Det står där mitt framför näsan på mig, men det duger inte.. Jag måste få kämpa lite.

Tänk dig in i denna situation. Du ska gå på älgjakt, du får endast skjuta 1 älg. Du har förberett dig för jakten länge, packat mycket. Du vill verkligen ha en älg. Du går ut i skogen full av förväntan, skogen är spännande. Du hinner gå 5 meter och mitt framför ögonen står han skogens konung och glor på dig han är inte jättestor inte heller liten, En helt vanligt fin och lagom älg. Men han bara står där, han springer inte, gör inget motstånd. Han bara är där och väntar på att du ska ladda och skjuta av. Ja han nästintill självdör så enkelt är det. Skjuter du honom är jakten över, the moment is lost. Du får packa ihop älgen och åka hem efter 5 minuter i skogen.

Skulle du skjuta älgen? Det skulle inte jag.

Inga kommentarer: