Världens vackraste Wilmer!

Jag har varit väldigt kluven ett tag nu när det gäller saker jag ska göra med mitt liv. Under en ganska lång tid så har jag funderat på vad det är som fattas. Jag har varit lycklig men ändå inte nöjd. Under en ganska lång period har jag funderat på vad jag ska göra åt mitt flyktiga hjärta. Även fast jag har haft ett bra förhållande, skönt jobb, underbara vänner och egentligen allt man kan önska sig så har jag inte hitta ro i bröstet. Jag har varit övertygad om att det berodde på jobbet, att jag behöver nya utmaningar. Jag har fått massor med intressanta jobberbjudanden, men när kicken och spänningen lagt sig från erbjudandet så har jag ändå varje gång insett att det inte handlar om det. Jag har funderat på om jag är en sådan person som går runt med en otillfredsställd känsla i bröstet. Men det är jag inte. Inte alls. Det vet jag nu.

Helt plötsligt klev du rakt in i mitt liv med svar på de omöjliga frågorna och du fick mig verkligen att inse att det inte spelar någon större roll vad man gör, var man bor eller vad man tjänar, i livet och lyckans spel. Det som betyder något är människorna runt omkring som man väljer att dela sitt liv och sin lycka med.

När jag ser in i dina underbara blåa ögon så känner jag ro. Jag kan vara överallt, jag kan göra vad som helst. Det spelar ingen roll så länge jag kan se dig i ögonen. Allt löser sig, allt ordnar sig. Allt som känns jobbigt och alla bekymmer i hela världen försvinner. Det finns inget moln på min himmel när jag tittar på dig.

Varje dag jag inte spenderar med dig är bortkastad tid.

Jag tror det kallas ödet.