Världens vackraste Wilmer!

Jag gick hem från jobbet tidigare idag, mådde illa och kräktes. Magen börjar växa ordentligt nu och både jag och Papi Daniel börjar nog inse att det är en liten mini-us där inne nu som kommer komma ut och förgylla våra liv. Det är i särklass den absolut bästa känslan jag har känt någonsin. Kärlek i all ära men detta är något annat, så extremt överväldigande stort om inte går att beskriva.

Hursomheslt, kände mig redo att sätta tänderna i Into the wild, kompisar har prisat filmen men jag blev inte riktgit lika imponerad som jag trodde jag skulle bli. Missförstå mig inte filmen är helt klart sevärd och otroligt välgjord, fin, djup och bra. Men någonting fattades. Jag tog mig tid att skriva en extremt kritisk recension: CONTAINS LOTS OF SPOILERS!

Efter ungefär 1 ½ timme in i filmen konstatera att jag hade för höga förväntningar. Att människor har sökt sig långt bort från sitt vanliga liv och dramatiskt ändrat livsstil för att finna sig själva är ingen världsnyhet. Into the wild framför detta på ett pretentiöst sätt. Jag gillar inte hans attityd. Det är visserligen ganska skönt hur en vad jag förstod pojke med ganska förtryckt uppväxt tar tag i sitt eget liv och har så ett så stort mod att lämna allting bakom sig för att utmana sig själv till det extrema för att finna frid och en högre form av lycka som inte baserar sig på materiella ting.

Men jag känner ändå att blir fel, vildmarken som skulle rena hans själ och på något vis öppna hans ögon visar ingen hänsyn och blir tillslut tragiskt hans död. Jag hade gärna sett att han levde och lärde. Jag kände inte riktigt känslan och viljan, jag hörde vad han sa men kände det inte. Det kändes mer som ett uppror mot familjen och världen i övrigt än någon själslig inre vandring.

Det som imponerar mig otroligt mycket är att denna film kan vara så fängslande djup utan att bli sentimental. Det är för mig något alldeles nytt och fantastiskt! Jag kan inte komma på någon film som lyckas vara så djup och så fruktansvärt osentimental på samma gång. Mycket bra jobbat av Sean Penn.

Jag tänker inte betygsätta den, det går inte. Helt omöjligt.

Nu ska jag laga Evas jättegoda räksoppa och baka bröd (typ) till min älskling som förmodligen sprungit tills han spytt på fotbollsträningen. He's a maniac. Hoppas vårt barn får din kondition hjärtat!

Trevlig Helg!