Världens vackraste Wilmer!

Här ska bloggas!

Fick ingen bukt på någon ny layout, hade inte tid att sitta och pilla helt enkelt. Så det här får duga!

Nu ska jag börja blogga igen, och kanske med kraftiga yttre påtryckningar så kan vi få herr Pappa Lindquist som går hemma och faktiskt är med Wilmer hela dagarna att blogga om sin tid som Pappa-ledig. Det vore skoj.

Lite snabb uppdatering om vad som händer just nu.

*Wilmer har fått två tänder en uppe och en nere på samma ställe så det är en riktigt huggmun nu när det är dags för mat.
*Han pratar hemskt mycket och hela tiden.
Hans vokabulär består till största del av:
Mamma o Pappa
Titta där
titta där pappa
boll (blll)
strumpa (tumpa)
tutte
snutte
hund
nam nam
lampa
aj aj (när han går till något han vet att han inte får röra)
heeeeeej
OOOOJJ! (när han ser eller gör något spännande)
osv..
*Han förstår i princip allt man säger verkar det som. Han hämtar saker man ber honom om och pekar och söker när man frågar honom var sakerna är.
*Han kan vinka, klappa händerna och äta själv med sked (det svåra är bara att lirka upp maten på skeden)
*Det bästa han vet i lekväg är att sitta på golvet en bit ifrån pappa och kasta boll emellan. Han har ett otroligt bra bollsinne.
*Han står stadigt och har tagit ett par steg omedveten om att han faktiskt bara höll i tv-fjärren och inte ett fast stabilt föremål, han är ganska feg när det gäller att stå själv. Han kan men när han märker att han inte håller i nåt så sätter han sig ner.
*Prata i telefon (eller vad som helst som han kan hålla mot örat) Då babblar han på som bara sjutton i falsett, han är så söt!

Åh vad jag saknar honom när jag är på jobbet, det är outhärdligt ibland.

På återseende.