Världens vackraste Wilmer!

Det här med att åka buss..

Jag håller på fritidsforskar i bussåkningspsykologi. Jag åker buss varje (åteminstonde nästan varje) vardagsmorgon till jobbet. Och jag har märkt att det här med att välja var man ska sitta i bussen inte är så lätt.

Det borde vara enkelt, det är väl bara sätta sig på första bästa lediga platsen, men så är det tydligen inte. Man måste ta ställning till om man ska sitta långt fram, långt bak och på vilken sida. Jag har märkt att de flesta som jag känner igen på bussen har sin speciella sittplats. Vissa vill sitta långt bak och vissa vill sitta i mitten och vissa vill gärna sitta längst fram. Jag vill helst sitta långt bak. Absolut inte längst bak men bakom bakdörren. Helst till höger. Mellan bakdörren och sista platsen.

Jag har utfört en del experiment under den här och förra veckan. Bl.a provade jag en dag att sitta framför bakdörren, skapligt långt fram. Då kände jag mig som en mupp, jag kände mig iakttagen och obekväm. Jag hade en olustig känsla i kroppen hela resan. Igår provade jag att sitta på den högra sidan i sätet precis framför bakdörren den med räcket, då kände jag mig enormt töntig av någon konstig anledning. Jag lägger inga värderingar i var eller hur folk sitter när jag kliver på och jag bryr mig inte om någon lägger värderingar i var jag sitter men jag måste ändå välja min plats med omsorg så jag kan ha en bekväm resa. Är det inte fascinerande?

Tänk vad svårt det hade varit om jag åkt våningsbuss!