12 januari 2010

Hej igen!

Nu är vi tillbaka i vardagen, jag jobbar och Papi och Wilmer är hemma och busar dagarna i ända. Wilmer har precis lärt sig att hoppa, han är så jävla gullig när han försöker lätta från marken. Graciös som en heffaklump. Ska försöka få en film på det, men det är svårt.

Han är en riktigt pratkvarn vårt lilla hjärta, han blir så glad när man fråga "kan du säga..." och så härmar han det man sa. Man kan säga att han kan säga alla ord (haha), dock lite på hans sätt. Här kommer ett urval av hans favoritord:

Pappa
Mamma
Kaka
Städa
Ta-ta - (tack tack)
Äcka - (släcka)
Lampa
Nda - (tända)
Äta
Huun - (hund)
Bä bä - (får)
titta
dä - (där)

Han formulerar även små meningar som tex: Titta dä pappa!

Han älskar att göra sig förstådd, det bara lyser i hans ögon när han försöka säga något och gestikulerar och man äntligen förstår vad han menar. Då sätter han kinden mot axeln och säger: ää-ää som betyder Ja. Är det fel så skakar han på huvudet och piper.

Det är så himla kul att se hur han utvecklas hela tiden, det är så obegripligt att han blivit så stor att han kan gå, nästa prata, göra sig förstådd. Att han är en egen liten person. Tiden går så fort.

2 kommentarer:

Annapanna sa...

Han är så himla sööt!

moster sa...

du glömde ju mu det skulle du ju fima å sätta ut han e ju för himla go när han muar:-)