Världens vackraste Wilmer!

Vaccinering från en fobikers synvinkel..

(Varning för ett långt men viktigt inlägg.)

Jag blir faktiskt lite förvånad att jag fortfarande förvånas över vilka nonchalanta människor som jobbar inom vården..

Igår kväll var det dags för vaccinering för vår familj. Jag hade inte bestämt mig om jag var psykiskt redo att ta vaccinet idag eller om jag skulle vänta och peppa ett tag till. Det började med att jag kom in i ett rum och stannade i dörren när jag såg att de bara fanns en stol där och jag berättade att jag var tvungen att ligga ner, det första som möter mig är en äldre herre som gör en "tycka-synd-om-surläpp" och säger nåt som jag uppfattar ungefär som " naaw stackars dig då" Redan där blev det fel. Hur som helst så fick Daniel sitt vaccin och sen kom det ut en tjej som skulle sticka mig i ett rum där det fanns en bår. Hon frågade om jag vill vaccinera mig och jag svarade KLART och TYDLIGT att jag inte hade bestämt mig och att jag tyckte att det var fruktansvärt jobbigt att jag hade gått i kbt för min fobi osv.

Vi bestämde att vi skulle gå in i rummet och prata och kolla om mitt emlaplåster börjat verka ännu, det kändes helt okej. Jag kom i satt mig på båren och hon tog bort plåstret och sen tvättade hon av emlan. Vi pratade lite medans hon pickade på min arm och frågade om det kändes, vilket jag sa att det gjorde. Sen gick allt så fort och mitt i allt så tar hon fram en spruta bakom min rygg och smyger upp den mot sidan och jag är totalt inställd på att vänta en stund till och ser inte ens att hon micklar med sprutan bakom ryggen på mig (bokstavligt talat). Tills hon säger, det känns bara som ett litet stick och DÅ ser jag sprutan som är ca 3 cm från min arm!!! Hon tänker sticka mig!!! Jag vrålar rakt ut och får en panikångestattack, stormar ut ur rummet och är helt förstörd, sitter och hyperventilerar och tokgrinar i typ 10 minuter innan Daniel får ut ett ord ur mig och jag säger: Det här går inte, hon tänkte ju bara sticka mig! Sköterskan blir lite brydd och efter en stund så börjar jag med att försöka tala om för henne att jag kände mig otroligt kränkt och att jag inte alls hade något förtroende för henne överhuvudtaget. Jag säger att jag vill ha någon annan som sticker mig om jag ska ta vaccinet.

Tillslut kom vår BVC-sköterska som stack Wilmer och pratade med mig och det gick jättelugnt och jättebra att ta vaccinet tillslut, kändes ingenting. Marja är enormt duktig och psykologisk.

Men jag känner bara att det var så himla onödigt av den förra sköterskan! Varför i hela friden skulle hon sticka mig utan mitt medgivande? Vad ville hon uppnå? Hon tänkte avleda och lura mig, hon skulle smyga sig på mig och överfalla mig med sprutan för att sen kunna klappa mig på huvudet och säga hur duktig jag var. Jag är en vuxen människa som tar mina egna beslut över min egen kropp. I det läget kände jag mig totalt berövad från min fria vilja.

Jag hittar inga ord som beskriver så jävla kränkt jag faktiskt fortfarande känner mig. Hon trampade rakt över min egna integritet i ett misslyckat försök att få det överstökat. Det känns fruktansvärt jobbigt att hon faktiskt tänkte sticka mig utan att jag var varken med på det eller beredd.

Det kan låta löjligt och det är svårt att förklara för någon som inte har eller har haft en fobi i den medicinska termen. Tack vare henne gick jag nu 1 steg fram och 2 steg tillbaka. Min tillit till sjukvården har ytterligare en gång förstörts och jag tycker att det är så konstigt att sådana inkompetenta personer får jobba med att vaccinera folk.

I min värld ska det räcka med att berätta att man lider av en fobi, och att det är jobbigt. Det ska räcka med att säga nej jag har inte bestämt mig. Man ska inte behöva bli lurad eller vilseledd och man ska inte behöva bryta ihop i dörren för att visa en poäng och på något sätt visa HUR rädd man är. Man ska inte behöva ha en klump i magen när man är en vuxen människa och ska på provtagning för att man inte vet om någon kommer attackera en med en nål eller göra något man inte vill eller godkänner. Det ska man bara inte behöva.

Jag hoppas innerligt att sköterskan lärde sig någonting av detta och lägger sina fula trix åt sidan, för om hon gud förbjude hade hunnit sticka mig då vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Varje människa har rätt till en okränkbar egen integritet, så är det bara.