Världens vackraste Wilmer!

Vaccinering idag.

Jag har ont i magen, vill inte men jag känner mig tvungen. Vill inte vaccinera Wilmer heller egentligen. Ångest ångest ångest.

Mina känslor är i uppror och hela kroppen skriker "DET ÄR INTE NATRULIGT ATT PUNKTERA HUDEN MED ETT VASST FÖREMÅL- GÖR DET INTE!!" Samtidigt som mitt mer rationella jag som gått i kbt för fobin säger att det går bra, det är fortfarande så FRUKTANSVÄRT jobbigt med sprutor och nålar. Tänkt vad traumatiserad man kan bli av alla cykelreparatörer (som pappa så fint uttryckte sig) som jobbar med provtagning.

Det är nog extra känsligt med denna vaccinering eftersom jag känner mig tvingad. Ska man punktera min hud så går det bra på mina villkor.

När jag var gravid så skickades jag alltid till labb för att ta blod genom armen då stick i fingret inte finns i min värld öht. Det är alltid jobbigt men eftersom det är provtagning rätt ofta under graviditeten så gick det bättre och bättre ju fler gånger det blev av. Psykologisk och lugn personal på labb som var vana och duktiga. Tills sista provet på graviditeten, då var det nåt jävla dumhuvud som lurade mig. Jag har mina rutiner vid provtagning. Emla först sen ligga ner, informera personalen om hur jag funkar, ta minsta nålen osv. Det är av absolut största vikt om det ska fungera rent fysiskt men även psykiskt.

Denna jävla kärringen var sjukt otrevlig och berättade att man inte skulle emla sig för det blev svårare att sticka osv, men jag var ändå så pass dum att jag inte frågade om att få byta, hon tog tillslut provet. Det kändes väldigt mycket mer och väldigt annorlunda men det gick bra ändå. Sen när det var över klappar hon mig på huvudet och säger "JAG TOG DEN STÖRSTA NÅLEN, VAD DUKTIG DU VAR" Trots att jag vid ett flertal tillfällen sagt åt henne att ta den minsta. Då brakade helvetet lös, jag bröt ihop och Daniel var skitarg. Det är precis det jag är rädd för, att det är utom min kontroll att hon sticker när jag inte är beredd eller att hon lurar mig. Jävla kärringjävel. Nu när jag skulle ta prov förra veckan så gick det inte alls lika bra, jag grinade och hyperventilerade ungefär 15 minuter innan. Jag var tillbaka på ruta 1. Och nu ska jag ta det till en ytterligare nivå och ta en spruta, det är för mig nummer 2 på fobiskalan. Det har jag bara gjort 1 gång sedan jag gick i terapi för 5,6 år sedan.

Vi får se hur det blir, om jag tar någon spruta. Det visar sig ikväll. Måste nog fråga Farmor om hon vill följa med och ta hand om Wilmer medans Daniel tar hand om mig, Wilmer får iaf inte vara med när jag ska stickas.


Håll tummarna för att vaccineringen idag går bra för resterande familjen!