Världens vackraste Wilmer!

Ännu ett dödsfall i Gällivare..

Till följd av droganvändning.. Det måste finnas någonting bättre att göra, det måste bli en annan kultur i Gällivare.

Det är en fin tanke av kommunen att försöka hålla kvar och uppmuntra ungdomarna att stanna kvar i kommunen. Men helt ärligt så tror jag det kan bli lite fel. Jag som själv är utflyttad kände som säkert många andra att det inte var något "bra" att flytta, om man flyttade till något annat ställe eller ville något annat med livet än att tex få jobb i gruvan så trodde man att man var bättre än någon annan och jantelagen är skriven i sten i Gällivare och går före både förnuft och lagbok. Många av mina föredetta kompisar slängde ur sig kommentarer som "tror du att du är något för att du inte bor kvar här" när man kom hem på besök. Dom kompisarna finns inte kvar längre av ganska naturliga orsaker. I min tids ungdomens Gällivare skulle man helst vara som alla andra, man fick sticka ut genom klädsel, prylar och hur bra man är på dricka sprit. Men gud förbanne den som har visioner, den som vill se världen på andra sätt än att backpacka i Thailand i 3 månader. Och självklart gäller inte detta merparten av befolkningen bara för att man bor där, Gällivare har några av de mest inflytelserika och inspirerande människorna jag vet. Folket som bor där i största del helt fantastiska, men den negativa trångsyntheten finns där i ganska många umgängesgrupper. Tyvärr så ser jag att dessa umgängen nu faller offer för både det ena och det andra. Överraskande många av mina föredetta "kompisar" och deras kompisar knarkar, har varit inblandad i mord, suttit i fängelse eller tar anabola. I den umgängeskretsen då gällde dom här reglerna, det var så det skulle vara. Det fanns inget annat. Varför ska man flytta, det är ju så bra här? Men är det verkligen så bra om de roligaste i livet är att dra en lina kokain?

Apropå gruvan. Att jobba i LKAB är för många Gällivarebor en dröm och de flesta älskar det, det är absolut inget fel med det, det är en otroligt viktig arbetsgivare i Gällivare med för det mesta fantastiskt bra arbetsvillkor. Det enda jag menar är att det lätt kan bli en påtvingad dröm. Att man skolas i en kultur där alla uppmanas att utbilda sig för att få jobb inom gruvan. Det kanske inte riktigt är rätt väg för alla.

Jag älskar Gällivare missförstå mig inte, men jag är absolut för en kulturförändring där ungdomar uppmuntras att åka iväg från Gällivare och plugga, leva och få lite perspektiv. Och SEN få komma tillbaka om man vill det. För om man flyttar och sedan kommer hem då är det som ett "misslyckande" för många och då är det är bevis på att man trodde att man var något som flyttade men nu fick skämmas och inse att Gällivare faktiskt är det enda rätta stället att leva på. Många ungdomar faller in i dessa umgängeskretser för där är det lättare att bli accepterad, det är enkelt och trivsamt där och gemenskapen och lojaliteten är spot on. Det finns för få som driver dem till att ta ansvar för sina egna drömmar och sin egen framtid. Det finns för få som inspirerar dem till att gå sin egen väg.

Jag vet många som klagar på Gällivare och säger att det inte finns något att göra, men när man sedan frågar VAD dom vill göra då får man inget svar.

Jag tror på att försöka öppna sinnen, inspirera och förespråka kreativitet. Det kommer kanske inte lösa några drogproblem men kanske, bara kanske kan ungdomarna hitta något de vill göra och sen faktiskt GÖRA det, några som annars skulle valt fel umgängen kanske istället inser att världen går utanför Gällivares gränser och att man kan göra precis vad man vill så länge man VET vad man vill. Och kanske kan man få ett par stycken att inte börja knarka bara för att få sin känsla av välbehag utan istället må bra på andra sätt. Och som sagt jag belyser bara en liten del av befolkningen i Gällivare, men kanske en stor del av den befolkningen som vi hör om i tidningarna.

Jag flyttade från mitt fasta jobb, mitt liv och min familj i Gällivare in till Gävle och började jobba som telefonförsäljare och det har lett mig till det underbara liv jag lever idag. Jag är helt säker på att jag inte hade varit den lyckliga människa jag är idag om jag stannat kvar, kanske hade jag också knarkat? Nej förmodligen inte, men jag hade nog varit oändligt rastlös i själen och jag är enormt glad att åkte. Jag är enormt glad jag hade och fortfarande har en underbar familj som alltid stöttat mig att gå min egen väg. Även om jag inte uträttat mirakel så är jag i alla fall 100% lycklig och 100% knarkfri.