How Cute Am I?

God Jul! Önskar en riktigt glad tomtenisse, är han inte så fantastiskt söt så man smälter?

En helt vanlig dag.

Här får ni en detaljerad inblick i en helt vanlig dag hos familjen Lindquist/Bergström. Sen kan ni ju fundera varför det heter "mammaledig"

00.00 Ammar och nattar Wilmer, han somnar en stund men efter ett tag börjar han knorra. Jag lyfter honom till vår säng varpå han somnar direkt. Hmm? Lyfer tillbaka honom till sitt och han vaknar igen efter ett tag. Jag tar bort täcket och kudden från hans säng och då äntligen somnar han sött ca 20 över. Det var där skon klämde.

05.00 Wilmer vaknar och vill ha mat, äter 15 minuter lyfter honom till sin säng igen och vi somnar om. Pappa vaknar och åker till jobbet

08.15 Wilmer vaknar vill ha mer mat, ammar 10 minuter lyfter över honom till sin säng igen och vi somnar om.

10.00 Matdax igen, ammar 10 minuter han får sova kvar i vår säng. Jag kliver upp och eldar och börjar med storstädningen och går och funderar över varför han inte bajsar ännu. Brukar vanligtvis ta blöjbyte vid 8-ammningen men det behövdes inte idag. Nästan helt torr blöja.













11.15 Wilmer vaknar, låter honom ligga kvar i sängen en stund och prata med sig själv han verkar nöjd, hämtar honom efter ett tag när jag hör att han bajsar och lägger honom i babygymmet så han får bajsa klart. Bra morgonhumör vår gosegubbe! Gör frukost till mig (kaffe säg inget till anna skipper)













11.30 Sploar upp ett bad till Wilmer och badar honom.














12.00 Nybadad myskille får ligga och träna på mage i soffan medans mamma dricker kaffe.













12.10 MAT! NU! Vrålhungrig kille som äter 15 minuter och sen somnar.
12.30 Farmor kommer, Wilmer vaknar och vi umgås.
12.50 Bajsdax, farmor fixar blöjan.

13.15 Somnar i farmors knä, skönt.













14.00 Vaknar och vill ha mat äter 15 minuter somnar 5 minuter och sen äter han ytterligare 10 minuter.
14.30 Myspaus i soffan, vi tittar på tv och jag börjar bli hungrig. Värmer kålpudding som jag hann laga är han låg i magen, Wilmer leker i babygymet medans jag äter. Kul!
14.50 Blöjbyte och soffläge. Ingen promenad idag, pissväder.


15.00 Snuttesugen och jättetrött kille ammas i 5 minuter sen blir han nöjd och bajsar en lång stund.
15.20 Blöjbyte, sedan lägger jag han i babygymet så jag ska hinna göra mig klar för vårt färd till stan. Inge roligt så han får vara i soffan istället och träna på mage.
15.30 Trött, förbannad och oerhört hungrig! Ammar 10 minuter sen somnar skrutten.













16.30 Vaknar och vill ha mat, ammar 10 minuter, Pappa kommer hem och vi klär på oss och hoppar i bilen.














17.00 Påväg till stan där vi först hanlade på Willys han var vaken och nöjd hela tiden. Sen åkte pappa och Wilmer iväg och hämtade Pizza medans jag sprang på 9an en sväng.

19.45 Wilmer får nog av bilfärden och är hungrig och skriker större delen av den sista milen hem.
19.55 Hemma och jättearg, ammning SM kan börja! 15 minuter ammning. Sen är det bajsdax. IDOL! HEJA KEVIN!

20.30 Blöjbyte och lekpaus i babygymet.
20.45 Matdax, ammar 10 minuter sen leker han med Pappa.











21.00 Mer mat!! Ammning 5 minuter sedan är det dax att göra sig klar för sängen med fina pyjamasen God Natt!














Kvällen avslutas med ungefär 3 matpauser till, han somnar i sin säng kl 00.00 utan kudde men dock med täcke den här gången.

För att summera så har jag ungefär 2 timmar om dagen "ledigt" till att duscha, städa, laga mat, äta, hämta posten, slänga sopor, tvätta kläder, gå på toa, elda i pannan, blogga, spela alfapet, måla om och göra allt det där man hinner med när man är "mammaLEDIG" johejdu. Men jag skulle inte för något i världen byta min tillvaro till något annat, inte en chans!

Puss o Kram

Vicky & Wilmer

Wilmer provar stol!!

Ja tänkte bara prova min fina stol som jag fått av mormor och morfar, pappa knäppte lite kort på mig, den är lite stor ännu men snart så kan jag sitta länge och leka.. Puss o kram//Wilmer

Separationsångest.

Igår var vi på Emma's 25 års kalas. Vi blev bjudna hela familjen och tänkte ta med Wilmer men då fick farmor höra det och då tyckte hon att han kunde vara hos henne istället. Efter noggrant övervägande gick vi (jag) med på det. Han gillar ju inte att äta ur flaska men när Daniel provade att mata honom tidigare med nya nappflaskan så gick det ganska bra faktiskt så det kändes hyfsat lugnt dessutom skulle festen vara 200 meter från farmors hus (på högaberget). Redan när jag började packa skötväskan med hans grejer så kände jag en ångest som började bubbla upp inom mig och all eftersom det drog ihop sig så blev känslan starkare. När vi sedan lämnade en sovande alldeles underbar liten gullig bebis i farmor hus och gick iväg kändes det så konstigt, att släppa kontrollen och lämna honom där. Mitt liv har ju de senaste 2 månaderna gått ut på att titta efter honom och i 9 månader innan det har jag burit honom i min mage det är otroliga band man hinner skapa. Varje vaken minut går åt att titta på min älskade son. Bara när jag sover, duschar och går på toa så släpper jag mina ögon från honom. Man har full koll och så plötsligt ska man gå iväg och vara borta UTAN honom i FLERA TIMMAR! Separationsångesten var total.

Jag var inte ett dugg orolig för att inte det skulle gå bra rent praktiskt eftersom att hans farmor har haft, jobbat och levt med ungar i ungefär 100 år så hon kan sin sak. Men ändå.

Allt eftersom kvällen förlöpte så kände jag hur det kröp i kroppen och det enda jag egentligen ville var att gå hämta min son. Festen var jättetrevlig, jättegod mat trevligt folk och i övrigt en toppenfest, jag hade verkligen kul men det var otroligt svårt att slappna av och tänka på andra saker än Wilmer. Jag fick stoppa mina lustar att ringa hem var 5:e minut och höra hur det gick. Men tillslut sa min modersinstinkt och framförallt mina sprängfyllda bröst till mig att ringa hem för han var troligtvis hungrig och mycket riktigt så hade han precis blivit lite småledsen så jag fick springa hem och mata honom. Gud vad mysigt det var, sen gick jag tillbaka när han var mätt och belåten då kändes det bättre. Jag fick gå hem totalt 2 gånger på nästan 7 timmar så allt gick ju såklart jättebra men det är en ytterst påtaglig känsla av värsta sortens separationsångest att "lämna bort" sitt lilla barn för första gången och det må låta löjligt men jag tror att många mammor känner igen sig.

Nu ska jag gå mysa med min son sen ska jag lägga upp ett recept på världens godaste chokladkaka!

Superman!















Idag har jag och mamma varit ute i Valbo och handlat med faster och Petra från tyskland. Som vanligt så var det jag som fick mest presenter bland annat denna supersköna plyschpyjamasen. Jag tycke det är jätteroligt att vara med på kort. Här poserar jag på min fårfäll Ludde. Mamma säger att jag väger drygt 5 kilo nu och är ungefär 55 cm lång. Hon säger också att jag är världens sötaste och snällaste bebis. Inatt sov jag i min egen säng och jag glömde bort att äta för att jag sov så skönt. Efter nästan 5 timmar vaknade jag och höll på att hungras ihjäl. Sen sov jag 3 timmar igen. Skönt!

Puss o Kram Wilmer

Fars dag!!

Ja då firade man sin första fars dag idag då. Wilmer vaknade som vanligt vid 5 snåret och de bjöds på frukost på sängen dock bara till wilmer då:)

Lite senare på dagen var de stor kalas i Skärplinge då släkten firade Matilda 18 år (min systerdotter) och farsdag. Wilmer sov mest igenom hela kalaset men en liten glimt fick de väl iaf av honom vid måltiderna. Här kommer lite bilder som är ganska färska på honom.. I fredags vägde wilmer 4410 gram så de syns kanske att han har blivit lite " mättare". För övrigt så har Wilmer börjat röra på smilbanden och de är en underbar känsla när han småskrattar åt en.



Jag kan flyga jag e inte rädd!













Min fina stickade dress som jag fått av mormor.














Minst sagt avslappnad i Pappas armar.













Finklädd på kalas!










Världens vackraste Wilmer!

Bilder på Wilmer

I helgen som var så hade vi lite besök av kusinerna från norr och väster, de lämnade oss på söndag morgon för hemresa mot norrland med flyg. Lite senare på kvällen anlände nästa släktingar från norrland då mormor och morfar samt gammelmomo inkvarterade för en veckas vistelse, trevligt trevligt..:) Så nu myser vi järnet denna vecka. De har varit lite dåligt med uppdaterade bilder på mig men jag lovar att mamma eller pappa ska lägga upp fler bilder till helgen, de här är de färskaste vi har för tillfället tyvärr bara 2 st..

Förlossningsberättelse.

Fredag 10/8 kl 00.20 (2 dagar över tiden)

Jag vaknar kl 00.20 av att det rinner ur mig. Oj vad var det, kissar jag ner mig eller gick vattnet? Kliver upp och det fortsätter rinna, springer till toaletten och sätter mig där och är totalt klarvaken och i chock. Är det verkligen sant att vi ska få vår bebis nu?

Ropar på Daniel som sover och svarar från sängen,

-Daniel! Vattnet gick!

- Va?

- Vattnet gick!

Ut kommer efter ca 4 sek Daniel fullt påklädd ur sovrummet och redo att åka till förlossningen. Vi smajlar mot varandra och en spänd förväntansfull och chockartad stämning sprider sig i huset.

Jag sitter på toaletten och det forsar ur mig, hur mycket vatten finns det egentligen? Jag ber Daniel hämta telefonen och jag ringer till förlossningen som man ska göra om vattnet går. Dom frågar lite frågor för att vara säkra på att det är vattnet (öhh ja jag kissar inte ner mig konstant i 30 minuter och jag lovar att det rinner ur musen och inte ur kisshålet jäddra barnmorska)

Eftersom fostervattnet är klart så säger hon åt mig att gå lägga mig och avvakta värkar, om det inte händer något med färgen på vattnet för då måste jag höra av mig igen. Hon säger att vi ska försöka gå lägga oss och sova.

Vi försöker vårt bästa att sova men när vattnet har gått och du vet att ditt barn som du väntat på i 40 veckor är max 2 dagar borta så GÅR DET INTE ATT SOVA. Vi skrattar och pratar och klockan bara rusar iväg, tillslut går vi upp och äter, känner lite ”förvärkar” men inget som jag inte känt förut.

Mitt i allt så blir fostervattnet missfärgat, jag blir orolig och ringer till förlossningen som säger att barnet förmodligen bajsat i vattnet = inte bra och vi får komma in.

Under hela bilfärden till förlossningen så har jag svaga förvärkar med ca 3 minuter mellanrum, inget som gör speciellt ont. Kommer in till förlossningen vid 03.00 och får då träffa en barnmorska som jag inte alls gillar. Hon ifrågasatte min vattenavgång hela tiden, jag blev less på henne. Hon kopplade på en ctg och kommer tillbaka efter 20 minuter och konstaterar att jag inte hade haft några värkar. Jag hade haft lite värkar det kände jag men hon insisterade på att det bara var ”förberedelser”. Hon sa att vi fick stanna för att hon ”misstänkte” vattenavgång (ARGH! hur måga gånger ska jag behöva säga att det ÄR VATTNET SOM GÅTT) " Mammor har haft fel förr" sa hon. Jävla tantjävel. Hon sa även att jag skulle slappna av för detta var minsann inga riktiga värkar, jag skulle spara på mina krafter. (Jo hej du). Vi fick gå lägga oss i en sovsal för en ny ctg vid 06.00.

Jag hade värkar hela resterande natten, det hade ändrat karaktär nu och jag kände att det var väldigt kraftiga förvärkar. Men det gjorde inte speciellt ont så jag försökte slappna av, men ingen sömn blev det.

Dom kommer in kopplar på ctg vid 6 tiden och under tiden jag hade den så kände jag dessa värkar ungefär var 4:e minut. Detta är dock inget som registreras på kurvan och nu börjar jag blir riktigt less på att ligga och ha ont till ingen nytta. Det var inte speciellt farliga värkar men nog så irriterande att ha i onödan.

Vid 07.00 kommer en ny barnmorska in! Härligt! Hon kollar kurvan och konstaterar att jag inte har några värkar. Men hon ifrågasätter inte vattenavgången iallafall! Sen lägger hon en sån där slang/nål i armen på mig och det var hon jätteduktig på! Jag var superorolig över detta moment men det gick bra, jag fick emla och Daniel höll mig i handen.

Vi fick avvakta tills det var dags för rond då dom skulle sätta igång mig eftersom vattnet var mekfärgat och barnet kunde vara stressat. Ingen har vid detta lag känt om jag har öppnat mig något eftersom vattnet gått och infektionsrisken för bebis på är hög.

Vi väntade tills kl 09.10 då en läkare kom in, jag förklarade att jag känt förvärkar och muttrade lite över att jag var lite less på att ha pinvärkar som inte gör någon nytta på tappen. Hon tyckte lite synd om mig, det såg jag. Jag förväntade mig att tappen skulle vara tillknäppt som en mussla och att jag skulle få värkstimulerande dropp och hela ”sättasigångbaletten”. Oj då sa hon efter att hon stoppat in ungefär hela armen i mig, - känn efter du också sa hon till kollegan. Jag kände mig som ett forskningsföremål. Ojdå du är öppen 6 cm, du måste ju vara jätteduktig på att slappna av. Jag hade tydligen haft värkar ändå, att öppna sig 6 cm var inget som skulle vara direkt bekvämt.

Det var som en sten som släppte! 6cm WOW nu är det bara 4 kvar och så är bebben ute! Jag och Daniel blev jätteglada och fick flytta in i en förlossningssal kl 09.30

Barnmorskan sätter på en skalpelektrod på Wilmers huvud och en mätare på min livmoder. Jag hade tydligen en bakålutad livmoder eller något i den stilen. Det var därför man inte sett några värkar på ctg:n. Men nu syntes dem ordentligt! Morskan undrar om jag funderat på smärtlindring. Va? nej? jag har ju inte ens ont ännu men jag tar gärna och testar lustgasen när det beger sig.

Ungefär kl 10.00 så blir mina värkar ganska starka och jobbiga, jag testar lustgasen som kommer att bli min bästaste bäste vän. Underbart! Jag och Daniel småpratar lite mellan värkarna och han berättar när en värk är på gång så jag hinner andas lite lustgas. Det här går ju bra tänker jag. Jag trivdes lite där i mina värkar med lustgasen, det var lite mysigt på något sjukt sätt.

Kl 10.57 så börjar det göra RIKTIGT ONT. Jag vill ha bedövning sa jag bestämt!!! Barnmorskan känner hur mycket jag är öppen 8 cm, med största tveksamhet så förbereder hon för EDA

.

Kl 11.12 alltså 15 minuter senare så brakar helvetet lös och jag SKRIKER efter EDAn och skriker också att det trycker på. Hon känner igen. Öppen 10 cm, nu är det försent för EDA och jag får börja krysta. Jag hade öppnat mig 2 cm på en kvart, inte konstigt att jag hade ont.

Nu började krystvärkarna och det var det hemskaste ondaste värsta jag varit med om i hela mitt liv, jag visste inte hur jag skulle hantera det alls. Nu gjorde det så ont så jag trodde att jag skulle dö. Nu ville jag gå hem och ge upp. Jag skrek, grinade och spydde och krystade. Det var verkligen intensivt och jag minns faktiskt inte så mycket av förloppet tack o lov. Det var som en våg som bara dränkte mig på varje krystvärk det var fruktansvärt.

KL 11.50 så sjunker Wilmer hjärtljud ner till 33 vid varje värk och läkare tillkallas, dom bestämmer sig för att hjälpa till med sugklockan så vi får ut ett friskt barn.

Kl 12.02 sätter dom fast silikonmodellen av klockan, som släpper 2 gånger. Sen blir det bråttom bråttom och då kommer storebror metallklocka fram. Nu är det kaos i rummet (känns det som) En läkare och en barnmorska mellan benen och en sköterska trycker mig på magen. Behöver jag säga att det gör ont nu?

Nu sprayar jag på lite bedövning på dig det kommer svida som taggtråd säger barnmorskan, härligt tänker jag. Det var inte så farligt tur att hon överdrev. Nu kommer huvudet hör jag, det kommer bränna och svida som bara den säger en sköterska. Jag känner litegranna men blir mest rädd, det gör faktiskt inte speciellt ont, tur att hon överdrev igen. Nu kommer det en värk och jag får trycka på för kung och fosterland och plupps sa det bara så kommer en blöt, varm, gallskrikande hal och alldeles underbar liten Wilmer ut kl 12.14. VI ÄR FÖRÄLDRAR! Helt sjuk!

Barnmorskan tar bort navelsträngen som är ett varv runt halsen och lägger upp han på mitt bröst. Wow vilken känsla, han är perfekt! Jättefin i färgen och skriker som bara den och verkar inte ett dugg påverkad av sugklockan och behöver därför inte träffa barnläkaren som väntar utanför. (9-10-10 i apgar)

En kritvit Pappa med puls på 150 får klippa navelsträngen som är ungefär 20 gånger smalare än han hade föreställt sig haha.

Moderkakan kom ut efter 4 minuter, barnmorskan sa att jag skulle krysta ut den men jag orkade verkligen inte det så jag fejkade en krystning, (haha smart där) den kom ut ändå tack o lov.

Trots det snabba förloppet och sugklocka och hela baletten så gick jag inte sönder ett endaste dugg på utsidan, fick en liten reva invändigt men det var in

get märkvärdigt.

Sammanfattningsvis så tog förlossningen 11,5 timmar från vattenavgång men ca 2 immar från första onda värken. Det får man vara hemskt nöjd med!

Wilmer vägde 2946 gram och var 48,5 cm och är världens mest perfekta underbara lilla gossebarn.

Här är jag lite mer live

Här ligger jag mätt och nöjd och inspekterar allt som händer.
I övrigt så äter jag som en häst och mår jättebra. Blöjorna håller på att ta slut så vi måste nog åka och handla lite snart.. jag har nog blivit lite större, för nu börjar en del kläder att passa som jag fått i present. Äta bajsa och sova (dagtid) de är min melodi de, jag hinner inte med så mycket mer..

Ha de kram

Dagens Wilmer

Idag var det dags för ett litet återbesök hos läkaren klockan 10:30 hade jag tid. Först vägdes jag vilket var mysigt för där har dem sån där värmelampa och jag hade gått upp i vikt så de var ju bra, sen klämdes de och bökades med ben och armar och de gillades väl inte så mycket men allting var bra så doktorn gav mig godkänt för hemfärd. På hemfärden inhandlades de lite gotta för ikväll blir det mys och tårta vi ska fira mig. Jag har varit väldigt trött idag men nu har jag precis ätit och kikat runt lite här, så jag ska nog lägga mig igen så jag inte missar allt som händer inatt för då gäller de att hålla sig vaken. jag längtar efter att få åka upp och träffa er där uppe i norrland ska bli så spännande, mamma och pappa säger att vi ska åka upp i jul dem längtar också.. Puss och kram på er alla här kommer lite bilder som pappa knäppte nyss..

/Puss Wilmer

Några till bilder, vi är hemma nu och myser. Skriver mer sen kan inte göra annat än att stirra oss blinda på det lilla miraklet, han är så underbar!!!

Han ska heta: Wilmer

Välkommen till världen vackra barn!

12.14 kom han till världen våran prins. 2940 gram 48 cm lång.

Lite grejjer har det väl hänt?

Dan före dopparedan.

Är lite halvless idag, måste avreagera mig lite. Hade lite högt blodtryck sist jag var hos barnmorskan och jag tror att det börjar ta ut sin rätt nu. Hade jättehög puls hela dagen igår och huvudvärk på kvällen. När jag vaknade på morgonen så kände jag mig dyngrak. Fick karusellyrselattacker bara av att ligga i sängen. Och huvudvärken är inte borta. Har pratat med min BM och jag ska in och kolla trycket kl kvart i 2 idag. Svärfar Bo får köra så jag inte vinglar av vägen det vore ingen bra ide. Men i övrigt känns allt som vanligt, har haft förvärkar inatt (som alla andra nätter de senaste 3 veckorna) och jag tvivlar på att vi får träffa vår prins imorgon på beräknat datum.

Jag börjar bli lite less på folk som frågar när han ska komma, hur fan ska jag veta det?!? Jag har jättemycket förvärkar men det säger ju inte ett jävla skit. Han kan ju lika gärna vara kvar i 3 veckor till. Sluta fråga när han kommer för jag VET INTE!

Och sen för att slippa missförstånd så lovar jag på hedersord att jag ska berätta för alla nära och kära NÄR han har kommit, så ni behöver inte fråga OM han kommit heller för det har han inte. Han gillar att ligga i badet, precis som sin mamma. Varför ska man stressa? Han trivs, sparkar runt och lever rövare. Jag tror han har det bra där inne och då får han väl stanna så länge han vill (nästan)

Här är iaf "sista" magbilden innan jag lägger ut någon bebisbild - större än såhär blir vi förhoppningsvis inte.

Middagstips!

Måste bra tipsa om pastagratängen jag gjorde igår, den var supergod! Daniel älskade den också!

Ingr.

1 bit kassler (typ 200 g tror jag, det går även bra med kyckling om man föredrar det)
1 Röd lök
1 Gul paprika
1 bit västerbottenost (så att det ungefär blir 3 dl riven ost)
Ca 400 gram fjärilspasta eller nån annan pasta.
2 pkt matlagningsgrädde
1 pkt creme fraiche
½ dl sweetchili-sås
Några skvättar mjölk
Kryddor efter tycke o smak (jag hade salt, peppar, paprikapulver och vitlökspulver)

Koka pastan al'dente. Tärna kassler, lök och paprika och stek ihop det. Blanda Matlagningsgrädde, fraiche, chilisås, kryddor och ost i en bunke.

Häll den färdiga pastan i en ungsäker form, sedan kasslern och sist såsen. Sen kan man skvätta på lite mjölk här och där om man tycker den blev lite "stabbig". Och eftersom jag har en sambo som älskar svartpeppar så mycket att det är det enda han skulle ta med sig på en öde ö så garnerade jag med grovmalen svartpeppar så det blev som ett "täcke" men det blir ju stark då så det får man ju göra som man vill. Sen in i ugnen på typ 225 grader i ungefär 20 minuter.

Detta är skitenkelt och blir underbart gott! Om man inte gillar en relativt stark ostsmak så kan man byta ut 1½ dl västerbottenost till någon annan mjäkig ex hushållsost. Men jag tror inte gratängen funkar med BARA sån ost tyvärr.

Do it!

Å härregud vi är i vecka 40.

Imorgon. Då går vi in i v 40 som är den sista veckan. Då är det 1 vecka kvar tills bebisen "ska" komma. Det är ju alltid visserligen +/- 2 veckor så man vet inte säkert när han kommer.

Annars har jag sagt att han ska komma på torsdag det känns som en bra "födabarndag". Johanna har sagt igår eller idag men det verkar inte så. Charlotte tror onsdag eller fredag. Vilken dag tror ni han kommer på? Skriv på kommentarer så får vi se vem som hade rätt sen! Jag är ändå ganska inställd på att få gå över tiden iallafall 1 vecka. Men nu är de spännande, jag längtar verkligen efter att få säga de läskiga orden till Daniel "Nu är det på gång" och med det veta att vi får träffa vår lilla underbara unge senast inom någon dag!

OM han nu är punktlig, vilket är föga otroligt då varken jag eller Papi är några höjdare på att passa tider (Jag är hmm tja bekväm och tar saker i min takt och han är en tidsoptimist) så betyder det att det bara är 1 vecka kvar att grejja med allt man ska hinna innan han är ute. Har förskt komma på om det är någon jag måste göra som inte redan är gjort.

To do list.

*Skura källaren - Done
*Göra om rummet under trappen till klädkammare för kläder och skor som jag aldrig kommer att använda men absolut bara MÅSTE spara. - Inte hunnit ( Måste ta mig till IKEA och köpa trådbackar för detta moment. Sen tror jag att det är smartast att vänta tills jag gått ner några kilon så man kan rensa ut även det kläder som är lite för stora).
*Packa BB-väska- Done
*Bäddat lillens säng och fixa iordning skötbordet med blöjor och dyl. - Done
*Fixat kläder till lillen - Done
*Storstädat huset - Ska göra idag, kanske hinner med ytterligare en gång till.
* Lösa problemet med nålen som dom måste sätta in i min arm på förlossningen och informera dom om att jag är stickrädd - Done, I love you emlakräm och lustgas!
*Fixat bilbarnstol - Done måste bara installera den i bilen.

Känns som det är ler grejer med det här är det viktigaste. Nu ska jag kolla färdigt på House det är nya avsnitt som är grymt bra! JIHOO! Sen ska jag städa lite i huset, t ett bad och laga en expriment gratäng med kassler, pasta och ädelost tills älskling kommer hem.

Pappa pussar på kulan!