Världens vackraste Wilmer!

Kan man lita på magkänslan?

Min magkänsla är inte pålitlig, den är lika ombytlig som vädret. Logiskt tänkande är så ofattbart värdelöst i vissa situationer, situationer där känslor styr och där känslor bestämmer. Men hur gör man då om man är som mig och har en opålitlig slightly retarded magkänsla?

Mitt dilemma är att jag inte vet när det är på riktigt och när maggropen spelar mig ett spratt. Det gör mig ganska förvirrad. Jag känner mig som en sten, inlindad i 300 meter snöre. Det ser lätt och mjuk ut, man förstår att det kommer att knyta sig lite och man ser att vissa knutar kommer vara svåra men inte omöjliga att knyta upp.

Kommer man närmare så märker man att man trasslar till det, det bara trasslar och trasslar och när man är så pass intjorvad att man ser insidan och sedan upptäcker att det är en sten. Maybe you can scratch the surface, but you will never get inside.

Det känns dumt. Jag vill inte känna såhär.

"Spring turned to summer
But then winter turned mean
The distance seemed right
At the time it was best
To leave, and to leave behind
What I once thought was fine and so real
To me
And while I'm still gone
On the quest for my song
I'm at yourCelebration
And for the million hours that we were
Well I'll smile and remember it all
Then I'll turn and go
While your story's completed
Mine, it's a long way from done"