Världens kanske bästa midsommar.

Vi hade en himla trevlig midsommar ute i Ärligbo. Här är lite bildbevis.



Linkan tar rekord och glider 7 meter (!?) på gräset!



Slip N Sliden var grym!



Sjukt stört bara..

I had a little frog once. A little green frog, very cute.

And I loved that frog very, very much. It meant everything to me.

And one day I woke up. The frog was gone.

And I thought to myself that if the frog is gone, I'm going to kill myself.

So I stood there in my boyroom with my stepfathers gun pointing at myself. Ready to kill.

The little frog walks in to the room like this, and he stands and look at me.

Then I understood. That if you really, really love someone, as my frog did with me, they can come back. And that's not only animals. It could be people also.

So if Slim Susie loves you, she will come back, I promise. She's coming back.

Be happy and jump on your moped and take a ride around the city and burn out and have fun. You and your moped.

Thank you for listening. Over and out.

Happy ending.

This is the way you left me,
I'm not pretending,
No hope, no love, no glory,
No happy ending
This is the way that we love,
Like it's forever,
Then live the rest of our life
But not together.

Wake up in the morning,
Stumble on my life,
Can't get no love,
Without sacrifice.
If anything should happen,
I guess I wish you well,
Hmm a little bit of heaven,
Or a little bit of hell.

This is the hardest story,
That I've ever told,
No hope or love or glory,
Happy endings,
Gone, for ever more,
I, feel as if I'm wasting,
And I, wasted every day.

Har blivit utmanad av Stefan i följande galenskaper:


REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Detta liknar dock fasligt mycket ett klassiskt kedjebrev så jag tar mig friheten att göra om det lite, bara för saken skull.

7 mörka hemligheter du INTE visste om mig:

1. Jag tycker att kolonilotter är obehagligt. Jag tycker att det är märkligt och mycket mycket PERVERST!

2. Jag är fruktansvärt duktigt på att argumentera. Alla disskutioner jag har slutar oftast med att jag får rätt. Jag är en hejjare på att vrida på och manipulera saker och ting så att det alltid slutar med att det är alla andras fel. Jämt.

3. Jag är världens sämsta förlorare. Om jag förlorar i tex biljard så kokar jag så mycket inombords så att jag vill hugga ner min motståndare med kön. På allvar.

4. Jag hatar korv, lukten av korv gör mig illamående. Det är bindväv och allt möjligt äckel i det. Ät inte korv!

5. Jag har åkt buss 2 gånger på 6 år.

6. Jag är jäääätte lat. Eller jag är väldigt bekväm med ett finare språk.

7. Jag är ljuger fruktansvärt bra.


Nu ska min significant other Charlotte få göra en likadan!

Life got in the way.


We knew it all from a little thing, it was everything in our first minute. And it took us to another place, another place and we fell in it.

How dare you not remember? How dare you walk away?

We adored every little thing, every little thing would leave us breathless. Every dawn spelled another day, and in another day we weren't so restless

How dare you not remember? How dare you walk away?

And I wanted you so much, just like I do right now. I wanted us to be the one the poets write their books about. I wanted it to last wanted to grow old, but life got in the way.

Ett par sanningens ord från Scrubs.

If I had the choice of hanging out with anyone in the entire world, or sitting at home with you, eating a pizza, watching a crappy TV show, I'd choose you everytime.

Lifehouse



Unbelievable..

Barnförbjudet.

Jag läste precis ett blogginlägg om att porrindustrin förstör människors syn på sex och att den borde förbjudas. Att porrfilm var så långt från verkligheten man kan komma. Att tjejer faktiskt inte gillar att bli tagna i baken och sprutade i ansiktet. 3-kanter var bara verklighet i porrfilm och var ingenting som någon njöt av. Denne man skrev att porrfilmen var en onaturlig och felvriden bild av sexet. Han skrev vidare om att det är fokusering på kroppar, bröst, storlekar spermasprut osv.

Fäll ner pungen och landa Börje!

Here’s the insidescoop.

Det finns MÅNGA tjejer som vill bli tagna i baken, det finns många tjejer som älskar att bli sprutade i ansitket. Många många fler än vad du tror! Fokuseringen på kroppar bröst och spermasprut är på riktigt! 90% av mina tjejkompisar har helst sex med en kille som har fin kropp och schysst task och 90 % av mina killkompisar har helst sex med en tjej som har snygg kropp och schyssta lökar. Let’s face it – Porr är kul!

Självklart håller jag med om att viss porr borde utrotas, barnporr, djurporr etc. Det känns ganska underförstått och behövs ingen närmare förklaring. Och jag kan hålla med om att porrindustrin bidrar till vissa negativa reaktioner och händelser också. Tjejer är inte så dumma som det verkar i de flesta porrfilmer. Människorna som tror det däremot, de är dumma. Jag är nästan helt säker på att porrindustrin inte vill använda sina produkter som läromedel utan som ren underhållning. Det är på FILM god damnit!

Vuxna människor med förståndet i behåll får väl porras bäst fan de vill. Deras verklighet av sex kanske ÄR som tagen ur en porrfilm. Vem är du att bestämma vilken den rätta bilden av sex är? Den ”rätta” benämningen av sex eller ja samlag är när en penis förs in i en annan människas slida. Och det är ju egentligen det enda som behövs i rent fortplantningssyfte. Vad man gillar mellan lakanen är individuellt för alla och jag skulle nästan sätta mitt lillfinger på att de som gillar ljuvt och ömt kälekssex är lika många som gillar spermasprut, one night stands och nasty porrfilmssex.

Utrota du porrindustrin din stramis men faktum är att mina systrar vill stöna, ha 3-kant och få sperman sprutad i ansiktet ändå.

Ingen kommer ihåg en fegis.

Jag pallar inte pressen. Mitt liv och mina dagar är och har alltid varit fyllda av prestationsångest. Jag har alltid siktat mot stjärnorna och ibland når jag trätopparna men jag är ändå aldrig nöjd. Jag vill ge mer så jag får mer, it's never enough. Stressat har jag mer eller mindre alltid gjort. Jag behöver stressen, jag fungerar då, det är bara då jag lever. Jag vill göra så mycket som möjligt samtidigt, hade dagarna varit längre och tröttheten inte blivit allt för påtaglig så hade jag lätt kunnat tänka mig att jobba med 4 olika heltidsjobb samtidigt. Aj min magkatarr.

Sakerna jag vill göra kommer och går som regnet ungefär. Jag är med andra ord lika ombytlig som vädret. Men mitt nyårslöfte iår blev att jag ska leva efter mitt motto. Och jag har ett ganska enkelt: Gör det som du blir glad av. Och idag var första gången på 1 år som jag kände att det var tråkigt att gå till jobbet. Och det har jag redan gjort något åt. Nytt jobb eller nya arbetsuppgifter väntar.

Känner också att magkänslan inför hela Gävlebiten känns sådär, mina bildäck har nuddat hela stan och jag trampar i förbrukade spår. Jag kan det här nu, jag vill trampa upp nya stigar..

Det enda som hindrar mig nu från att leva livet är att jag hatar att göra folk besvikna. Brukar dock förvarna alla som kommer mig närmare på livet att jag är nog i särklass impulsviast i stan. Jag kan inte påstå att det ger mina närmaste någon tröst, men det känns bättre för mig jag får ett lättare samvete. Det bästa sättet att förebygga ev ångest är att vara ärlig right from the start. Jag vet en kille som alltid varnade sina dejter innan de två blev en att han inte kunde hålla sig trogen. Då hade han på något konstig sätt rättfärdigat sitt beteende och vem kan då döma honom? Ingen kan döma dig för att du är den du är.

Det är inte det lättaste att alltid veta vad man vill göra. Ett sätt att hitta den rätta vägen är att göra saker som får dig att må bra, inte vara rädd för att förändra saker. Att se ordspråket " Du vet vad du har men inte vad du får" från en positiv synvinkel kan förändra ditt liv. You'll never know until you try.


En sak är säker. Det som känns rätt kan aldrig vara fel.

Lova mej att aldrig lita blint...

..på det jag sagt
Lita på dej själv, men framför allt, var på din vakt
Jag kan inte ge dej livet, du kan få vila i min famn
Du ska göra dina egna sånger, under ditt eget namn.

Jag har aldrig varit med om så mycket fetstilt.

Det tog mitt i prick. Välkommen in i min värld mina vänner.


What on earth is going on in my heart?
Has it turned as cold as stone?
Seems these days I don't feel anything.
Less it cuts me right down to the bone.
What on earth is going on in my heart?

'Cause my oh my
You know it just don't stop
It's in my mind
I wanna tear it up
I've tried to fight it
Tried to turn it off
But it's not enough

It takes a lot of love
It takes a lot of love my friend
To keep your heart from freezing
To push on to the end
My oh my

What on earth is going on in my head
You know I used to be so sure
You know I used to be so definite
Thought I knew what love was for
I look around these days and I'm not so sure
No, nah nah

My oh my
You know it just don't stop
It's in my mind
I wanna tear it up
I've tried to fight it
Tried to turn it off
But it's not enough

It takes a lot of love
It takes a lot of love my friend
To keep your heart from freezing
To push on to the end

My oh my
You know I just can't win
I burn it down
It comes right back again
What kind of world is this we're living in
Where you never win

It takes a lot of love
It takes a lot of love these days
To keep your heart from freezing
To keep your spirit free
Ah, my oh my


"David Grey - My oh my"

Kan man lita på magkänslan?

Min magkänsla är inte pålitlig, den är lika ombytlig som vädret. Logiskt tänkande är så ofattbart värdelöst i vissa situationer, situationer där känslor styr och där känslor bestämmer. Men hur gör man då om man är som mig och har en opålitlig slightly retarded magkänsla?

Mitt dilemma är att jag inte vet när det är på riktigt och när maggropen spelar mig ett spratt. Det gör mig ganska förvirrad. Jag känner mig som en sten, inlindad i 300 meter snöre. Det ser lätt och mjuk ut, man förstår att det kommer att knyta sig lite och man ser att vissa knutar kommer vara svåra men inte omöjliga att knyta upp.

Kommer man närmare så märker man att man trasslar till det, det bara trasslar och trasslar och när man är så pass intjorvad att man ser insidan och sedan upptäcker att det är en sten. Maybe you can scratch the surface, but you will never get inside.

Det känns dumt. Jag vill inte känna såhär.

"Spring turned to summer
But then winter turned mean
The distance seemed right
At the time it was best
To leave, and to leave behind
What I once thought was fine and so real
To me
And while I'm still gone
On the quest for my song
I'm at yourCelebration
And for the million hours that we were
Well I'll smile and remember it all
Then I'll turn and go
While your story's completed
Mine, it's a long way from done"

Kluven

Om man är i ett tillstånd man valt själv. Man befinner sig i en situation man trivs med, eller i en situation man själv skapat och iallafall tror att man trivs med. Då kan så lätt en enkel fråga av någon innestående utomstående få hela himlen att rasa. Ett otippat svar på en kanske självklar fråga kan få en själv att fundera på vad fan man håller på med.

Det är inte lätt och det är defenitivt inte rätt.

Jag är lite kluven vad det gäller att ändra på saker som är bra, i hopp om att det kanske ska kunna bli lite lite bättre. Att i ovisshet riva ner ett hus man byggt och trivs bra i, i hopp om att man ska kunna bygga ett lite större och ett lite finare att trivas ännu bättre i känns både bra och dåligt. Att ändra och flytta på stora bitar som delvis lägger grund för ens personliga välbefinnande med vision om att det ska bli lite bättre känns även det bra och dåligt. Man strävar ju alltid efter maximal lycka, men hur vet man när man uppnått det? Blir man någonsin nöjd?

Jag tror det enda sättet att veta när det är bra är att bränna många broar och riva många hus för att inse vad man ska undvika i framtiden. Att lära av sina misstag och att med ren erfarenhet veta hur man ska bära sig åt för att uppnå den totala lyckan är nog det enda riktiga sättet.

Jag är även lite kluven vad det gäller andra saker i mitt liv just nu. Jag vet var jag står, men jag vet inte riktigt om jag vill stå där. En blandning i hjärtat mellan ovisshet, nyfikenhet och trygghet. Att veta ungefär vad man har, men inte vad man får. Och att veta hur man mår men inte hur man kanske skulle mått om saker och ting hade varit annorlunda. Hur vet man?

Jag har iallafall ingen aning, hjärnan går på högvarv av all djup tankeversamhet som pågår just nu. Jag vet inte vad jag ska göra av allting. Vi får hoppas att det löser sig som allt annat.

Jävla klant.

Jag bergriper inte vad som är problemet. People never changes, nej verkligen inte inkl mig. Om jag hade kommit på motsatsen till Instinct of self-preservation så hade jag använt det nu. Varför kan jag inte bara vara nöjd, snäll och ha frid i sinnet? Varför kan jag inte bara stanna? Jag trodde att det var exakt det jag ville och precis vad jag behövde. Men det känns som någonting fattas.


"Take my photo off the wall if it just won't sing for you"


Jag är ett mongo, det är nu väldigt officiellt.

Det som göms i snö kommer upp i tö.

Det gammla ordspråket har vi väl alla hört fler än 2 ggr. Men om man börjar fundera djupare på det så har det en väldigt bra innebörd.

Man kan gömma undan allt möjlig som man aldrig tror kommer kunna hitta sin väg tillbaka. Det trodde jag. Jag trodde jag var fryst, kall och totalt känslomässigt invalid. Jag trodde aldrig att den där sköna känslan skulle hitta tillbaka till min maggrop igen. Den härliga pirrande och spännande känslan man kan känna ibland när någon sveper in i ens liv och sveper undan fötterna på en.

Utan att förvaning blev jag avväpnad, utan beredskap sprängdes alla murar jag en gång byggd upp så flitigt runt mitt hjärta. Mitt i allt så var det där till förfogande, mitt hjärta. Helt oskyddat. Det som förvånade mig och som jag insåg var att det var oförstört, det var inte ärrat. Det fanns inga sår och inga flisor av trasiga kärlekspilar kvar längre. Jag var inte rädd, jag behövde inte vara rädd. Det var en halleluja moment.

Livet verkar inte vara annat än en underbar dans på taggfria rosor nu för tiden. Kippis.