Ensam och övergiven.

Sambon åkte iväg för en timma sen för att jobba natt. Sonen fick gröt och ammade 5 minuter sen pep han och trilskades ända tills jag la honom i sin egen säng i sovrummet och gick ut. Då blev han nöjd och somnade, han ville visst vara ifred i sin egen säng. Så var jag också när jag var liten.

Så nu sitter jag här helt ensam och övergiven och tycker synd om mig själv. Och inget har jag att tröstäta heller.

Laddar väl upp lite nya bilder i brist på något bättre att göra..

Sluta amma - en naturlig process?

Jag hade planerat att jag skulle helamma tills han är 6 månader och sedan börja introducera maten. Smakisarna tänkte jag vänta med tills han kunde sitta ordentligt i sin stol mellan (4-6 mån). Jag trodde att jag sedan skulle behöva inleda en "operation sluta amma" och medvetet dra ner på ammningar och jag hade föreställt mig skrik och bråk och svår separationsångest. Det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, det blev mer en naturlig process.

Jag tror att jag håller på att "sluta amma". Det slog mig alldeles nyss att jag förmodligen är mitt uppe i det, från den ena dagen till den andra. Wilmer har gått från att bara fått smakisar någon gång då och då till att äta eller iaf smaka något varenda gång vi sitter vid bordet och äter. 4 ggr om dagen ca. Han är så glad i mat och är så innerligt intresserad så det är väl klart att man måste uppmuntra det. Det har resulterat i att jag ammat 1-2 ggr per dag de senaste dagarna. Oftast en gång vid lunch och sedan en lite slurk på kvällen. Nattammningen är dock fortfarande kvar. Nu är det helt plöstsligt så att jag inte "helammar" längre och kompliterar med smakportioner utan nu känns det mer som om han äter vanligt och jag kompletterar med att "delamma". Han är inte helt ointresserad av att amma men det är absolut inte som förr. Jag hoppas att nattammningarna kommer att försvinna snart, jag ammar hellre på morgon och kväll än på natten. Men det verkar som att han fixar det där bra själv, han verkar veta ungefär vad han vill och han "frågar" inte efter bröstet heller och vill han amma så verkar et vara mer en tröstgrej än mat. Han har blivit en stor kille nu, det är bara att inse.

Måtte du inte byta namn när du blir stor.. Då måste vi ju tatuera över alltihopa!

Nytatuerade!

Här kommer bilder på våra nya tatueringar som vi skaffade oss i torsdags. Daniel fick det i födelsedagspresent av mig, och då var ju jag tvungen att göra en också (såklart!)

OBS! Sårskorpan sitter ju fortfarande kvar så de ser lite slitna, glansiga och skrövliga ut eftersom de inte läkt färdigt ännu!

Min sitter som ni ser på handleden:















Sambons sitter på underarmen:

















Nu vill jag göra mer tatueringar, det är så beroendeframkallande!

Stressvecka!

Gud vad jag har varit stressad denna vecka, har knappt hunnit med något alls känns det som. Igår var vi iväg och tatuerad oss, ska blogga mer om det samt lägga upp en bild från mobilden när jag tagit bort plastet. Har massor med bloggar att läsa ikapp åh härregud nästa vecka blir också stressig hör jag. Nu ska vi åka iväg till Stockholm över helgen och hälsa på Wilmer faster med familj.

jäddra gobit!!
Trevlig helg allihopa!

Mmm..

sitter nu här och avnjuter mina underbara kladdkakemuffins. Jag blev så sugen så jag var tvungen att baka dem. Total tid från tom bunke till färdiga muffins ca 30 minuter. Vilket är perfekt om man får besök.

Dom är helt gudomliga!

100 g smält smör
3 dl socker
2 ägg
1 1/2 dl vetemjöl
4 msk kakao
50 g choklad (vit, vanlig eller mörk) detta kan uteslutas!
1 tsk vaniljsocker
1 krm salt
4-7 marshmallows

Börja med att sätta ugnen på 175°C, och smält smöret. Häll ner sockret och äggen i en skål och vispa tills det blir fluffigt. Hacka chokladen, och dela marsmallowsen i ca 8 bitar. Blanda nu ner chokladen, marshmallowsen, kakaon, vaniljsockret, saltet, mjölet och smöret i äggen och sockret. Vispa ordentligt så allt sprider ut sig. Sen är det bara att hälla ner i formar och in i ugnen i ca 20 min.

grundrecept från: dagensmuffins.se

Grattis på 5 månadersdagen!

Den har vi firat idag genom att lagat puréer!

Broccoli, morot och ärt-puré. Simpelt 1-2-3 steg.

1. Koka
2. Mixa
3. Sila

Jag kokade först grönsakerna och sen mixade jag i min magic bullet och sen körde jag purén genom potatispressen så alla skalrester och ev bitar skulle förvinna. Sen klickade jag i en klick osaltat smör i alla utom broccolipurén som istället fick rapsolja p.g.a kalciumet i smöret får järnet i broccolin att tas upp sämre (som förmodligen inte har någon betydelse i dessa små mängder men man vet ju aldrig) Tänk ockå på att inte överkoka grönsakerna och använd så lite vatten som möjligt, då sparar du mest näring.

så då bjöd jag på en snabbkurs i amatörnäringslära. Ha det gott!

Sjukstuga.

Kan man lugnt säga. Det hela började i måndags då Daniel fick åka hem från jobbet för att han hade blivit magsjuk. Han låg i feber och mådde dåligt sov och bodde på toaletten till onsdagskväll då det började bli något bättre och han var bruklig som människa igen. Då började allt för mig, hade magknip deluxe hela natten och på morgonen på fick jag feber och plötsligt så kände jag hur det vände sig i magen på mig och jag fick kuta till toa och bo där mer eller mindre resten av dagen. Torsdagen var ett rent helvete. När jag inte spydde satt jag på toaletten och ibland satt jag på toaletten med en hink i nävarna. Det enda stället jag kunde känna mig bekväm på var att ligga på toalettgolvet med mina jeans som huvudkudde. Tacka gud för golvvärme.

Jag försökte så gott jag kunde att få i mig vätskeersättning, vatten, cola och sockerdricka. Med tanke på att jag ammar och inte fick i mig något (och det jag fick i mig kom ut direkt) så var jag orolig att mjölken skulle sina men det verkade funka och Wilmer hade inget emot att umgås med sin Pappa medans hans mamma låg för döden på toalettgolvet. Det krävs sin kvinna att spy typ 100 gånger med 39 graders feber! Påminde om förlossningen lite, som jag kämpade!

Igår kände jag mig mycket bättre, natten var relativt lugn jag var på toa 3 gånger och spydde endast 2 gånger jag hade ingen feber på dagen och jag var relativt bra i magen. Jag fick i mig massor med vätska och jag åt en halv macka till lunch och till middag lagade min älskling köttgryta så jag fick i mig lite sås och potatis. Jag mådde faktiskt riktigt bra på eftermiddagen men det var ju tydligen lugnet för stormen.. Pust.. jag fick bo på toaletten igen det var ingen ide att resa sig upp för då var det bara att sitta ner igen.. Jag hann med att läsa 1 dassbok, 1 hänt extra, ha fotvård, klippa tå naglarna, måla dem, fila fötterna och sortera mina hårsnoddar under tiden jag satt där. Kvällen fortsatte i samma anda jag hann se på tv i 1 minuter sen var det toaletten igen..

När vi skulle gå lägga oss så somnade jag medans jag ammade och vaknade av att jag hallucinerade och hade 39 i feber igen. Upp på toa, äta ipren, vätska och försöka sova. Natten var inge rolig.

Nu idag så känns det som en REJÄL baksmälla en klar förbättring! Feber gick över mot morgonkvisten som tur var. Nu springer jag på toa och dricker allt jag kan. Wilmer och Daniel har åkt iväg på kalas och jag ligger hemma och försöker få mig lite köttsoppa. Går sådär. Det här med att inte äta är ju en bra bantingskur, väger mindre än jag gjort på 5 år.

Hoppas denna mardröm är över snart! Tur att lillpojken klarat sig än så länge! (peppar peppar)

Nu ska jag gå på toa har ju bara varit där 5 gånger medans jag skrivit detta Och jag är en jävel på att skriva fort.

Den "nya mamman"

Många riktar kritik mot den "nya sortens mammor" som snabbt vill tillbaka till jobbet, som tränar och är tillbaka i "sin" kropp veckorna efter förlossningen. Ger barnen ersättning och köpespureer och lever sitt liv som innan barnen kom. Många uttrycker kritik i form av att dessa mammor inte skulle prioritera barnen på samma sätt som den traditionella mamman, i vissa fall kanske det stämmer kanske inte vad vet jag. Jag är lightvarianten av den nya mamman och jag ska ge er mitt synsätt på det hela.

Jag tränar och vill komma i form helst dagen efter förlossningen för att jag mår bättre då, inte för att jag på något vis vill återskapa mitt forna jag. Jag vill bara må det bästa jag kan för att ge min familj det bästa av mig!

Jag vill komma tillbaka till jobbet i min egen takt, dels för att rasta mina kreativa fålar och återigen kunna ge det bästa av mig och dels för att min sambo ska få uppleva tiden hemma med vår son medan han är liten.

Jag går gärna ut och träffar vänner när tiden är redo, för att det skänker mig glädje och det resulterar återigen att jag blir en gladare människa. Inte för att jag saknar mitt "gamla" liv och är ledsen, tvärt om!

Jag ammar fortfarande för att vi trivs med det, jag och Wilmer. Men jag skulle inte tveka på att ge honom ersättning om ammningen skulle göra mig deprimerad.

Jag gör mina egna pureér för att jag tycker det är bra och roligt. Jag hade gärna köpt burkmat om jag hade mått dåligt av att koka och mosa själv.

Jag vill hellre ge min son köpespuré och glad och positiv mamma som mår bra, än hemmalagad potatismos och en mamma som mår dåligt och är deprimerad.

Livet förändras med tiden oavsett om du får barn eller ej, med ett barn kommer dessa förändringar snabbare och mer påtaglgt. För det flesta förändras livet mer eller mindre med barnen somliga liv förändras så till den milda grad att livet egentligen börjar i samband med förlossningen. För vissa berikas livet "bara" och det är inget fel med det.

Alla är vi olika på olika sätt! Vi mammar på våra vis och det viktigaste av allt är att barnen mår bra, de små liven måste alltid komma först oavsett om du vill vara hårt arbetande hemmafru eller karriärskvinna!

Jag lever som många andra mitt liv till en relativt stor del som förut, jag har kvar och utövar min intressen, träffar vänner när tiden tillåter. Skillnaden från nu och då är att mitt barn, min älskade son Wilmer, min familj är nu det som betyder mest i livet och alltid går först. Familjen är det som gör mig gladast. Jag har blivit välsignad med ett litet barn som jag nu har ansvar för och måste ta hand om på de allra bästa visen. Och jag försöker så gott jag kan. En sak har vi gemensamt oavsett hur vi gör, vi är mammor till ljuvliga små barn och deras framtid vilar i våra händer vi måste vårda dem väl och älska dem djupt och aldrig göra dem illa. Våra underbara barn.

Operation sömn avslutad med goda resultat!

Nu är det ett litet tag sen jag uppdaterade och det beror på att jag har haft bättre saker för mig helt enkelt :)

Daniel tog ledig torsdag-fredag förra veckan så vi kunde påbörja operation sömn. Natten mot torsdag blev jag så less att jag påbörjade den själv, det tog 1 respektive 2 timmar att söva trollet när han vaknade, jag sov ingenting på hela natten jag kom i säng kl 6 när Daniels klocka ringde.

Sen var jag helt slut som människa. Natten mot fredag gick något bättre han vaknade ganska många gånger och vi bestämde oss för att han skulle få äta var 3e timme till en början och alla gången emellan så gick vi upp och vaggade honom till sömns. Det var några sömnlösa skrikiga totaltimmar men det gick!

Natten mot lördag gick betydligt bättre, han somnade ordentligt vid 22 tiden och vaknade inte förens kl 4 och åt, sen vaknade han först mot morgonsidan igen. Vilken skillnad!

Natten mot söndag gick i repris av föregående natt och det var skönt.

Inatt så har han vaknat 2 ggr och han somnade ordentligt kl 21. Fort gick det och ändring blev det. Från att inte kunna slita sig från tutten och äta 10 ggr per natt och vägra ligga i egen säng till att sova i sin egna säng vakna 1 gång på natten och äta. Vilken grej! Han börjar komma tillbaka till sitt rätta jag nu tror jag!

I Lördags var det fördelsedagskalas för Daniel och Svärmor, vi hade över släkten på tårta och fika. Kvällen slutade med att jag låg och spydde, kul med magsjuka. Den gick över till igår och idag är jag återigen rasslig i kistan och Daniel är påväg hem från jobbet för att han kräks som ett spädbarn. Roliga baciller, hoppas Wilmer slipper! Nu ska jag byta bajsblöja, ha en trevlig dag!

Sötnosen före och under vår lilla promenad. Han var så söt i sin nya "undermössa". Snart bär det iväg och tränas och handlas för min del medans Daniel och WIlmer får vara hemma och mysa!

Morgonkaffe.

Vilken härligt solig morgon och vilket gott kaffe(!) efter en relativt härlig natt också! Wilmer somnade till min stor förvåning 21.15 igår och vi gjorde morgon för ca 1 timme sedan. Han har "bara" vaknat ungefär 4-5 gånger inatt så vi har fått ganska mycket sömna ändå, jag hoppas det börjar vända nu.

Inatt har jag jag försökt att stjäla 45 miljoner i min dröm. Det gick inge vidare faktiskt..

Nu ska vi gå till öppna förskolan en sväng och sedan ska jag fundera på om jag ska in till stan och handla nu på förmiddagen och gå på vattenjympa ikväll eller o jag ska träna på FS ikväll och ta handlingen efter det. Hmmm..

Nu har Wilmer hasat sig ur babygymet och ligger och gnäller när han inte längre når sina leksaker.. Det är inte lätt när man är 4 månader.

Bajs..

Idag satt Wilmer i sin bumbo och bajsade på bordet medans jag åt, mysigt jag vet. Men i min nya mammaroll är jag inte ens en tusendels så kräsmagad som mitt forna jag. När jag sedan lyfte ur honom för att byta (vad jag trodde) blöja så upptäckte jag att han hade bajs ända upp till nacken, bumbons fördelaktiga form hade sett till så att allt bajs pressats upp den vägen. Min lilla skitunge! Tur att det både luktar och ser ut som aprikospure än så länge. Det var bara att starta tvättmaskinen direkt! Nu är vi hemma från Gällivare och ska hoppas lite i den efterlängtade hoppgungan!

Kyligt kyligt men härligt härligt..

Nu är jag och Wilmer uppe i Gällivare hos min sida av släkten, vi åkte upp med flyget i tisdags. Det gick jättebra att flyga igen, Wilmers 3:e flygtur. Men det är inte en enkel match att vara helt själv med bebis och väskor, det var ett helt projekt när jag skulle gå på toa på planet men det gick bra! Han var jättesnäll som vanligt och sa inte ett pip under hela flygresan förutom några skratt-attacker!

Här uppe är det freezing, det har varit runt 34 grader nu varje natt. Garanterat myggfritt som syster brukar säga.

Wilmer håller fortfarande i sina internationella mästerskap i ammning på nätterna, inatt åt han 10 ggr vilket förhoppningsvis räcker för en guldmedalj. Han har troligtvis fått någon ful vana och jag har inte orkat ta tag i det och "avvänja" honom men det ska vi göra nästa helg, då börjas operation sova-på-natten för nu börjar jag bli lite väl apatisk av detta icket sovandet.

Det är jättemysigt att träffa familjen igen men vi saknar vår pappa som också saknar sin familj (säger han iallafall).

Nu ska vi gå äta lite god mat och umgås!

(Laddar upp lite bilder sen, har inte med mig sladden till kameran!)

Puss o Kram

Ps. I Love You.