Superman!















Idag har jag och mamma varit ute i Valbo och handlat med faster och Petra från tyskland. Som vanligt så var det jag som fick mest presenter bland annat denna supersköna plyschpyjamasen. Jag tycke det är jätteroligt att vara med på kort. Här poserar jag på min fårfäll Ludde. Mamma säger att jag väger drygt 5 kilo nu och är ungefär 55 cm lång. Hon säger också att jag är världens sötaste och snällaste bebis. Inatt sov jag i min egen säng och jag glömde bort att äta för att jag sov så skönt. Efter nästan 5 timmar vaknade jag och höll på att hungras ihjäl. Sen sov jag 3 timmar igen. Skönt!

Puss o Kram Wilmer

Fars dag!!

Ja då firade man sin första fars dag idag då. Wilmer vaknade som vanligt vid 5 snåret och de bjöds på frukost på sängen dock bara till wilmer då:)

Lite senare på dagen var de stor kalas i Skärplinge då släkten firade Matilda 18 år (min systerdotter) och farsdag. Wilmer sov mest igenom hela kalaset men en liten glimt fick de väl iaf av honom vid måltiderna. Här kommer lite bilder som är ganska färska på honom.. I fredags vägde wilmer 4410 gram så de syns kanske att han har blivit lite " mättare". För övrigt så har Wilmer börjat röra på smilbanden och de är en underbar känsla när han småskrattar åt en.



Jag kan flyga jag e inte rädd!













Min fina stickade dress som jag fått av mormor.














Minst sagt avslappnad i Pappas armar.













Finklädd på kalas!










Världens vackraste Wilmer!

Bilder på Wilmer

I helgen som var så hade vi lite besök av kusinerna från norr och väster, de lämnade oss på söndag morgon för hemresa mot norrland med flyg. Lite senare på kvällen anlände nästa släktingar från norrland då mormor och morfar samt gammelmomo inkvarterade för en veckas vistelse, trevligt trevligt..:) Så nu myser vi järnet denna vecka. De har varit lite dåligt med uppdaterade bilder på mig men jag lovar att mamma eller pappa ska lägga upp fler bilder till helgen, de här är de färskaste vi har för tillfället tyvärr bara 2 st..

Förlossningsberättelse.

Fredag 10/8 kl 00.20 (2 dagar över tiden)

Jag vaknar kl 00.20 av att det rinner ur mig. Oj vad var det, kissar jag ner mig eller gick vattnet? Kliver upp och det fortsätter rinna, springer till toaletten och sätter mig där och är totalt klarvaken och i chock. Är det verkligen sant att vi ska få vår bebis nu?

Ropar på Daniel som sover och svarar från sängen,

-Daniel! Vattnet gick!

- Va?

- Vattnet gick!

Ut kommer efter ca 4 sek Daniel fullt påklädd ur sovrummet och redo att åka till förlossningen. Vi smajlar mot varandra och en spänd förväntansfull och chockartad stämning sprider sig i huset.

Jag sitter på toaletten och det forsar ur mig, hur mycket vatten finns det egentligen? Jag ber Daniel hämta telefonen och jag ringer till förlossningen som man ska göra om vattnet går. Dom frågar lite frågor för att vara säkra på att det är vattnet (öhh ja jag kissar inte ner mig konstant i 30 minuter och jag lovar att det rinner ur musen och inte ur kisshålet jäddra barnmorska)

Eftersom fostervattnet är klart så säger hon åt mig att gå lägga mig och avvakta värkar, om det inte händer något med färgen på vattnet för då måste jag höra av mig igen. Hon säger att vi ska försöka gå lägga oss och sova.

Vi försöker vårt bästa att sova men när vattnet har gått och du vet att ditt barn som du väntat på i 40 veckor är max 2 dagar borta så GÅR DET INTE ATT SOVA. Vi skrattar och pratar och klockan bara rusar iväg, tillslut går vi upp och äter, känner lite ”förvärkar” men inget som jag inte känt förut.

Mitt i allt så blir fostervattnet missfärgat, jag blir orolig och ringer till förlossningen som säger att barnet förmodligen bajsat i vattnet = inte bra och vi får komma in.

Under hela bilfärden till förlossningen så har jag svaga förvärkar med ca 3 minuter mellanrum, inget som gör speciellt ont. Kommer in till förlossningen vid 03.00 och får då träffa en barnmorska som jag inte alls gillar. Hon ifrågasatte min vattenavgång hela tiden, jag blev less på henne. Hon kopplade på en ctg och kommer tillbaka efter 20 minuter och konstaterar att jag inte hade haft några värkar. Jag hade haft lite värkar det kände jag men hon insisterade på att det bara var ”förberedelser”. Hon sa att vi fick stanna för att hon ”misstänkte” vattenavgång (ARGH! hur måga gånger ska jag behöva säga att det ÄR VATTNET SOM GÅTT) " Mammor har haft fel förr" sa hon. Jävla tantjävel. Hon sa även att jag skulle slappna av för detta var minsann inga riktiga värkar, jag skulle spara på mina krafter. (Jo hej du). Vi fick gå lägga oss i en sovsal för en ny ctg vid 06.00.

Jag hade värkar hela resterande natten, det hade ändrat karaktär nu och jag kände att det var väldigt kraftiga förvärkar. Men det gjorde inte speciellt ont så jag försökte slappna av, men ingen sömn blev det.

Dom kommer in kopplar på ctg vid 6 tiden och under tiden jag hade den så kände jag dessa värkar ungefär var 4:e minut. Detta är dock inget som registreras på kurvan och nu börjar jag blir riktigt less på att ligga och ha ont till ingen nytta. Det var inte speciellt farliga värkar men nog så irriterande att ha i onödan.

Vid 07.00 kommer en ny barnmorska in! Härligt! Hon kollar kurvan och konstaterar att jag inte har några värkar. Men hon ifrågasätter inte vattenavgången iallafall! Sen lägger hon en sån där slang/nål i armen på mig och det var hon jätteduktig på! Jag var superorolig över detta moment men det gick bra, jag fick emla och Daniel höll mig i handen.

Vi fick avvakta tills det var dags för rond då dom skulle sätta igång mig eftersom vattnet var mekfärgat och barnet kunde vara stressat. Ingen har vid detta lag känt om jag har öppnat mig något eftersom vattnet gått och infektionsrisken för bebis på är hög.

Vi väntade tills kl 09.10 då en läkare kom in, jag förklarade att jag känt förvärkar och muttrade lite över att jag var lite less på att ha pinvärkar som inte gör någon nytta på tappen. Hon tyckte lite synd om mig, det såg jag. Jag förväntade mig att tappen skulle vara tillknäppt som en mussla och att jag skulle få värkstimulerande dropp och hela ”sättasigångbaletten”. Oj då sa hon efter att hon stoppat in ungefär hela armen i mig, - känn efter du också sa hon till kollegan. Jag kände mig som ett forskningsföremål. Ojdå du är öppen 6 cm, du måste ju vara jätteduktig på att slappna av. Jag hade tydligen haft värkar ändå, att öppna sig 6 cm var inget som skulle vara direkt bekvämt.

Det var som en sten som släppte! 6cm WOW nu är det bara 4 kvar och så är bebben ute! Jag och Daniel blev jätteglada och fick flytta in i en förlossningssal kl 09.30

Barnmorskan sätter på en skalpelektrod på Wilmers huvud och en mätare på min livmoder. Jag hade tydligen en bakålutad livmoder eller något i den stilen. Det var därför man inte sett några värkar på ctg:n. Men nu syntes dem ordentligt! Morskan undrar om jag funderat på smärtlindring. Va? nej? jag har ju inte ens ont ännu men jag tar gärna och testar lustgasen när det beger sig.

Ungefär kl 10.00 så blir mina värkar ganska starka och jobbiga, jag testar lustgasen som kommer att bli min bästaste bäste vän. Underbart! Jag och Daniel småpratar lite mellan värkarna och han berättar när en värk är på gång så jag hinner andas lite lustgas. Det här går ju bra tänker jag. Jag trivdes lite där i mina värkar med lustgasen, det var lite mysigt på något sjukt sätt.

Kl 10.57 så börjar det göra RIKTIGT ONT. Jag vill ha bedövning sa jag bestämt!!! Barnmorskan känner hur mycket jag är öppen 8 cm, med största tveksamhet så förbereder hon för EDA

.

Kl 11.12 alltså 15 minuter senare så brakar helvetet lös och jag SKRIKER efter EDAn och skriker också att det trycker på. Hon känner igen. Öppen 10 cm, nu är det försent för EDA och jag får börja krysta. Jag hade öppnat mig 2 cm på en kvart, inte konstigt att jag hade ont.

Nu började krystvärkarna och det var det hemskaste ondaste värsta jag varit med om i hela mitt liv, jag visste inte hur jag skulle hantera det alls. Nu gjorde det så ont så jag trodde att jag skulle dö. Nu ville jag gå hem och ge upp. Jag skrek, grinade och spydde och krystade. Det var verkligen intensivt och jag minns faktiskt inte så mycket av förloppet tack o lov. Det var som en våg som bara dränkte mig på varje krystvärk det var fruktansvärt.

KL 11.50 så sjunker Wilmer hjärtljud ner till 33 vid varje värk och läkare tillkallas, dom bestämmer sig för att hjälpa till med sugklockan så vi får ut ett friskt barn.

Kl 12.02 sätter dom fast silikonmodellen av klockan, som släpper 2 gånger. Sen blir det bråttom bråttom och då kommer storebror metallklocka fram. Nu är det kaos i rummet (känns det som) En läkare och en barnmorska mellan benen och en sköterska trycker mig på magen. Behöver jag säga att det gör ont nu?

Nu sprayar jag på lite bedövning på dig det kommer svida som taggtråd säger barnmorskan, härligt tänker jag. Det var inte så farligt tur att hon överdrev. Nu kommer huvudet hör jag, det kommer bränna och svida som bara den säger en sköterska. Jag känner litegranna men blir mest rädd, det gör faktiskt inte speciellt ont, tur att hon överdrev igen. Nu kommer det en värk och jag får trycka på för kung och fosterland och plupps sa det bara så kommer en blöt, varm, gallskrikande hal och alldeles underbar liten Wilmer ut kl 12.14. VI ÄR FÖRÄLDRAR! Helt sjuk!

Barnmorskan tar bort navelsträngen som är ett varv runt halsen och lägger upp han på mitt bröst. Wow vilken känsla, han är perfekt! Jättefin i färgen och skriker som bara den och verkar inte ett dugg påverkad av sugklockan och behöver därför inte träffa barnläkaren som väntar utanför. (9-10-10 i apgar)

En kritvit Pappa med puls på 150 får klippa navelsträngen som är ungefär 20 gånger smalare än han hade föreställt sig haha.

Moderkakan kom ut efter 4 minuter, barnmorskan sa att jag skulle krysta ut den men jag orkade verkligen inte det så jag fejkade en krystning, (haha smart där) den kom ut ändå tack o lov.

Trots det snabba förloppet och sugklocka och hela baletten så gick jag inte sönder ett endaste dugg på utsidan, fick en liten reva invändigt men det var in

get märkvärdigt.

Sammanfattningsvis så tog förlossningen 11,5 timmar från vattenavgång men ca 2 immar från första onda värken. Det får man vara hemskt nöjd med!

Wilmer vägde 2946 gram och var 48,5 cm och är världens mest perfekta underbara lilla gossebarn.

Här är jag lite mer live

Här ligger jag mätt och nöjd och inspekterar allt som händer.
I övrigt så äter jag som en häst och mår jättebra. Blöjorna håller på att ta slut så vi måste nog åka och handla lite snart.. jag har nog blivit lite större, för nu börjar en del kläder att passa som jag fått i present. Äta bajsa och sova (dagtid) de är min melodi de, jag hinner inte med så mycket mer..

Ha de kram

Dagens Wilmer

Idag var det dags för ett litet återbesök hos läkaren klockan 10:30 hade jag tid. Först vägdes jag vilket var mysigt för där har dem sån där värmelampa och jag hade gått upp i vikt så de var ju bra, sen klämdes de och bökades med ben och armar och de gillades väl inte så mycket men allting var bra så doktorn gav mig godkänt för hemfärd. På hemfärden inhandlades de lite gotta för ikväll blir det mys och tårta vi ska fira mig. Jag har varit väldigt trött idag men nu har jag precis ätit och kikat runt lite här, så jag ska nog lägga mig igen så jag inte missar allt som händer inatt för då gäller de att hålla sig vaken. jag längtar efter att få åka upp och träffa er där uppe i norrland ska bli så spännande, mamma och pappa säger att vi ska åka upp i jul dem längtar också.. Puss och kram på er alla här kommer lite bilder som pappa knäppte nyss..

/Puss Wilmer

Några till bilder, vi är hemma nu och myser. Skriver mer sen kan inte göra annat än att stirra oss blinda på det lilla miraklet, han är så underbar!!!

Han ska heta: Wilmer

Välkommen till världen vackra barn!

12.14 kom han till världen våran prins. 2940 gram 48 cm lång.

Lite grejjer har det väl hänt?

Dan före dopparedan.

Är lite halvless idag, måste avreagera mig lite. Hade lite högt blodtryck sist jag var hos barnmorskan och jag tror att det börjar ta ut sin rätt nu. Hade jättehög puls hela dagen igår och huvudvärk på kvällen. När jag vaknade på morgonen så kände jag mig dyngrak. Fick karusellyrselattacker bara av att ligga i sängen. Och huvudvärken är inte borta. Har pratat med min BM och jag ska in och kolla trycket kl kvart i 2 idag. Svärfar Bo får köra så jag inte vinglar av vägen det vore ingen bra ide. Men i övrigt känns allt som vanligt, har haft förvärkar inatt (som alla andra nätter de senaste 3 veckorna) och jag tvivlar på att vi får träffa vår prins imorgon på beräknat datum.

Jag börjar bli lite less på folk som frågar när han ska komma, hur fan ska jag veta det?!? Jag har jättemycket förvärkar men det säger ju inte ett jävla skit. Han kan ju lika gärna vara kvar i 3 veckor till. Sluta fråga när han kommer för jag VET INTE!

Och sen för att slippa missförstånd så lovar jag på hedersord att jag ska berätta för alla nära och kära NÄR han har kommit, så ni behöver inte fråga OM han kommit heller för det har han inte. Han gillar att ligga i badet, precis som sin mamma. Varför ska man stressa? Han trivs, sparkar runt och lever rövare. Jag tror han har det bra där inne och då får han väl stanna så länge han vill (nästan)

Här är iaf "sista" magbilden innan jag lägger ut någon bebisbild - större än såhär blir vi förhoppningsvis inte.

Middagstips!

Måste bra tipsa om pastagratängen jag gjorde igår, den var supergod! Daniel älskade den också!

Ingr.

1 bit kassler (typ 200 g tror jag, det går även bra med kyckling om man föredrar det)
1 Röd lök
1 Gul paprika
1 bit västerbottenost (så att det ungefär blir 3 dl riven ost)
Ca 400 gram fjärilspasta eller nån annan pasta.
2 pkt matlagningsgrädde
1 pkt creme fraiche
½ dl sweetchili-sås
Några skvättar mjölk
Kryddor efter tycke o smak (jag hade salt, peppar, paprikapulver och vitlökspulver)

Koka pastan al'dente. Tärna kassler, lök och paprika och stek ihop det. Blanda Matlagningsgrädde, fraiche, chilisås, kryddor och ost i en bunke.

Häll den färdiga pastan i en ungsäker form, sedan kasslern och sist såsen. Sen kan man skvätta på lite mjölk här och där om man tycker den blev lite "stabbig". Och eftersom jag har en sambo som älskar svartpeppar så mycket att det är det enda han skulle ta med sig på en öde ö så garnerade jag med grovmalen svartpeppar så det blev som ett "täcke" men det blir ju stark då så det får man ju göra som man vill. Sen in i ugnen på typ 225 grader i ungefär 20 minuter.

Detta är skitenkelt och blir underbart gott! Om man inte gillar en relativt stark ostsmak så kan man byta ut 1½ dl västerbottenost till någon annan mjäkig ex hushållsost. Men jag tror inte gratängen funkar med BARA sån ost tyvärr.

Do it!

Å härregud vi är i vecka 40.

Imorgon. Då går vi in i v 40 som är den sista veckan. Då är det 1 vecka kvar tills bebisen "ska" komma. Det är ju alltid visserligen +/- 2 veckor så man vet inte säkert när han kommer.

Annars har jag sagt att han ska komma på torsdag det känns som en bra "födabarndag". Johanna har sagt igår eller idag men det verkar inte så. Charlotte tror onsdag eller fredag. Vilken dag tror ni han kommer på? Skriv på kommentarer så får vi se vem som hade rätt sen! Jag är ändå ganska inställd på att få gå över tiden iallafall 1 vecka. Men nu är de spännande, jag längtar verkligen efter att få säga de läskiga orden till Daniel "Nu är det på gång" och med det veta att vi får träffa vår lilla underbara unge senast inom någon dag!

OM han nu är punktlig, vilket är föga otroligt då varken jag eller Papi är några höjdare på att passa tider (Jag är hmm tja bekväm och tar saker i min takt och han är en tidsoptimist) så betyder det att det bara är 1 vecka kvar att grejja med allt man ska hinna innan han är ute. Har förskt komma på om det är någon jag måste göra som inte redan är gjort.

To do list.

*Skura källaren - Done
*Göra om rummet under trappen till klädkammare för kläder och skor som jag aldrig kommer att använda men absolut bara MÅSTE spara. - Inte hunnit ( Måste ta mig till IKEA och köpa trådbackar för detta moment. Sen tror jag att det är smartast att vänta tills jag gått ner några kilon så man kan rensa ut även det kläder som är lite för stora).
*Packa BB-väska- Done
*Bäddat lillens säng och fixa iordning skötbordet med blöjor och dyl. - Done
*Fixat kläder till lillen - Done
*Storstädat huset - Ska göra idag, kanske hinner med ytterligare en gång till.
* Lösa problemet med nålen som dom måste sätta in i min arm på förlossningen och informera dom om att jag är stickrädd - Done, I love you emlakräm och lustgas!
*Fixat bilbarnstol - Done måste bara installera den i bilen.

Känns som det är ler grejer med det här är det viktigaste. Nu ska jag kolla färdigt på House det är nya avsnitt som är grymt bra! JIHOO! Sen ska jag städa lite i huset, t ett bad och laga en expriment gratäng med kassler, pasta och ädelost tills älskling kommer hem.

Pappa pussar på kulan!

Kräftor och svettiga fotbollskläder.

Det var ett tag en som jag bloggade nu, har haft så himla mycket att göra. Nu har jag återgått till mig lediga liv framför dator, tv och ute i naturen. Alltså jag har nu bestämt mig för att inte spendera resten av min graviditet på jobbet. Vad har hänt sen sist då?

Jag har ju blivit ett helt år äldre, i fredags hade vi lite födelsedagskalas/kräftskiva/inflyttningsfest här i vårt hus. Det var GRYMT roligt! Jätterolig blandning av människor och god mat, kan liksom inte bli bättre än så. Jag brukar tycka att de tär sådär kul med fester när man själv måste vara nykter och är den enda som är nykter med det var faktiskt otroligt underhållande och jag var vaken till nästan kl 3 och det är kanske 7 månader sen sist. Jag tror dock att kräftskivan spelat ut sin rätt på kroppen för efter den har jag i princip bara sovit. På dagen, hela natten, sovmorgon utan problem. Jag är helt slut!

Daniel den underbaraste har gått på jour nu, dvs ingen alkohol förens bebis vill ut. Det vore ju inte så snyggt att inte kunna köra in till förlossningen om det skulle vara dags. Iofs har inte Daniel festat mer än en gång under hela tiden vi har burit vårt barn. Sympatigravid, han är så underbar :) Han slutade ju till och med att snusa med mig, kan man begära mer?

Lite bilder från festen, hade inte tid att knäppa så mycket kort tyvärr.









































hm ja..


I går var det dags för ett nervöst Karlholm att spela om seriesegern i Tierp. I 2 år nu så har dom stackrarna stupat på mållinjen, men nu var det äntligen dags! Det behövdes bara ett oavgjort för att saken skulle vara biff. Vi var såklart med och kollade på matchen det var olidligt nervöst, trots att mathen skulle spelas mot tierp som är klart sämre och som fick pisk av karlholm med 4-0 hemma tidigare. Det började lite avvaktande i första halvlek med 0-0 men 7 minuter in i andra halvlek så visade karlholm att de var sugna på en seger och bankade in första målet. Skönt! Minuterna gick och sen kom det underbara 2-0 målet, då kände nog alla att de kammat hem segern. Matchen slutatde utan några fler mål och ett rejält segerbröl av Karlholm som fick fina "seriesegrare 2008" t-shirtar att stoltsera med. Här hade en herre vid namn Håkan Karlsson fångat en STOR händele, en Grattis KRAM till min älskling direkt efter matchen. Han brukar bara få en snabb puss eftersom han är SJÖBLÖT i svett och jag vanligtvis spyr av lukten av gamla fotbollskläder. Nu får vi bara hålla tummarna att han vinner skytteligan igen efter vad jag har för mig 5 år i rad. Du är så duktig älskling! Puss!

Undrar om jag kan säga upp mig nu och leva som fotbollsfru?





















I övrigt så är bebisen fortfarande kvar i magen och verkar inte villa komma ut ännu, jag måste säga att jag mår oförskämt bra. Jag kan sova hur bra som helst om nätterna, känner mig inte alls speciellt stor och som en valross mer (trots att jag är det, har nog vant mig) Inga krämpor och inga klagomål, jag älskar att vara gravid! :D Fast samtidigt så vill jag inget hellre än att han ska komma ut så vi får träffa honom! Han väger ungefär 3 kg nu och är ca 50 cm lång. Mitt magmått runtom har gått från de icke gravid 60 cm till "ohälsosamma" 95 cm på 9 månader. Men min mage är ändå liten för att vara i den här veckan vi är i nu. Tur vore väl det annars hade jag nog inte alls fått på mig några strumpor. Hos barnmorskan såg allt bra ut han ligger fortfarande fixerad och SF-måttet har gått upp till 33 cm vilket förde oss närmare mitten på kurvan igen. Ska lägga upp en magbild så snart jag hittar på batteriet till kameran!

Nu ska jag gå läga plättar med brännvinsost, löjligt gott.

Kärlek.

This kind of love makes me feel ten feet tall
It makes all my problems fall
And this kind of trust helps me to hold the line
I'll be there every time

This kind of love it's what I dreamed about
Yeah it fills me up
Baby it leaves no doubt
This kind of love it's why I'm standing here
It's something that we can share
I can't enough of this kind of love

This kind of hope is what I try to find
And now I can't deny I believe
And this kind of faith is so unshakeable
It's unmistakable
It's bigger than me

Your love can move a mountain
It makes my world go round
It's always there to guide me
I'm so lucky that I found

This kind of love is what I dreamed about
Yeah it fills me up
Well baby it leaves no doubt
This kind of love it's why I'm standing here
It's something that we can share
I can't get enough of this kind of love

4 mål och en dyr gurka.

Brr, nu börjar det bli ruggigt ute, 8 grader och spöregn. Jättekul verkligen! Jag längtar tills jag får ta fram min vinterjacka faktiskt, den är så oerhört mysig. Nu är det 15 grader varmt i huset, jag har förbjudit Daniel att slå på elementen bara för att jag håller på svettas ihjäl mest hela tiden men nu måste jag erkänna att 15 grader är kanske 1-2 grader för kallt. Jag fryser inte men det är inte långt ifrån. Jag antar att jag får gå ner och elda för första gången så inte älskligen fryser fast när han kommer hem.

Ska jobba hela veckan nu, det känns kul och skönt att komma och gå som jag vill och helt och hållet lyssna till min kropp. Inga måsten bara göra det som känns bra. Jag har inte varit ledig speciellt mycket nu när jag tänker efter. Men det känns bra ändå!

I söndags var det fotbollsmatch igen, Daniel överträffade sig själv och drog in 4 mål (!?) 5-2 till Karlholm slutade matchen, det var roligt att se en målrik match. Matchens lirare igen och nu fick jag en ny mjukisdress myyyys!

Imorgon går vi in i v 37 och då står det såhär:

I vecka 37 är medelkroppslängden 49 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3000 gr. Huvudets omkrets är 34 cm.

Det är alltså ingen dålig bjässe man har i magen. Ska ta en ny magbild snart, den växer ju så et knakar nu i slutet.

Nu ska jag gå ner och elda och hoppas på att det slutar regna så jag kan ta en promenad innan jobbet! Sen ska jag sätta igång och göra en smörgåstårta som jag ska överraska älsklingen med tror dock att jag hoppar över gurkan för den kostar 39,90 kr kilot på konsum, är det gurkbrist i Sverige eller vad är det frågan om?!

---

UPDATE!

Jag fick igång den satans jävla pannan efter ungefär en årspremuneration aftonbladet och ett samtal till pappa i gällivare, det vore väl fan om han inte visste hur man skulle göra. Så nu börjar temperaturen stiga! Och det blev en förjävla god smörgåstårta!